Posted in upplevelser

Kulturkrockar

En,  två,  tre,  fyra… 

Nej jag räknar inte! 

Fem,  sex,  sju! 

Sju rågade teskedar modell större öste den ena killen i sitt te i morse! Jag måste helt enkelt titta för de senaste dagarna har skålen med socker varit så gott som tom varje dag trots att jag varit övertygad om att jag alldeles nyss fyllt på den. Hmmm.  Sött ska det tydligen vara. Brrrrrr… 

Nu har killarna i varje fall åkt och det är ganska skönt det med.  De har varit trevliga pojkar, men aningen tystlåtna.  Främst beroende på att de inte pratar så bra engelska.  Så snart konversationen blev lite för svår så “föll de snabbt  av tåget”. Men det tog ett tag innan jag förstod det… 

Vi (tre familjer med sina respektive gäster) ordnade igår tillsammans en grillkväll. De killar som bott hos oss,  ville hellre åka in  till stan för att kolla in “köttmarknaden” som en kvinna så träffande sa.  😂 Av andra värdfamiljee hade jag redan tidigare  fått höra att deras unga inneboende hade varit ute om kvällarna så jag var inte helt förvånad när “våra gäster” också började berätta om sina planer för kvällen. Jag kände mig däremot som en gamnal,  seg dinosaurie när jag till slut, efter att ha försökt locka med både  hamburgare och annat gott hemma hos svägerskan, motvilligt skjutsade de ny-eau-de-colognade unga killarna in till stan.  

När de ringde halv ett på natten och ville stanna ännu lite till,  tittade jag hjälplöst på mina svägerskor och de övriga fyra gästerna (som var ca i 20 års åldern) där vi satt kring bordet och pratade,  skrattade och hade allmänt  trevligt.  När jag sa att jag tycker att killarna är lite för unga för att röra sig ensamma (alltså utan finländare med sig i sällskapet)  i ett främmande land till sena natten/morgonen, så höll de äldre ungdomarna med. Den ena höll en  lång predikan  i mitt ställe i telefon åt killarna.  😂 Killarna  var inte sura när jag hämtade dem.  Åtminstone visade de det inte utåt.  Kanske de hade räknat med risken att råka ut för just en sådan urtida, antikens  mamma  i Finland.  Idag åkte gruppen vidare till Rauma. Kanske nattlivet för 15-16-åringar och framförallt mammorna är lite bättre  där.  😂

Men summa sumarum har det gått bra. Vi har kommit bra överens och själv tycker jag att det är väldigt intressant med sådana utbyten.  Man får lära sig en hel del om världen och framförallt om sig själv!  Så fortsättningsvis håller jag mig positiv till att öppna mitt hem för dylika kulturella utbyten.  Varmt välkomna igen! 

Advertisements
Posted in musik, Sommar, upplevelser

I väntan på våra italienska gäster 

I väntan på att våra italienska gäster ska komma tillbaka från sin utflykt till Ohtakari, sitter jag och tittar på bilder jag tagit de senaste dagarna. Vill dela med  mig  av några av dagens bilder. Idag har vi nämligen  följt med våra gäster och gått på de konserter de har ordnat tillsammans med ( och även  utan) blåsorkestern Linnea spelar i.  Kan inte annat säga än att italienarna är väldigt duktiga musiker! 

Jag tar väldigt måmga bilder. Alldeles för många  egentligen.  Det är så kul med bilder och jag blir på så gott humör av att göra det. Risken finns ju att någon annan istället tröttnar på mitt ständiga plåtande… Men de må då så göra det. Det här är Eva.  Take it or leave it.  🙂

 Jag hörde någonstans att man gjort en undersökning där man kunde konstatera att de som tar mycket bilder har en förmåga att bättre  ta till sig av nuet och  njuta av stunden.  Jag vill tro att det finns lite sanning i det. Allt som försvarar min hobby måste ju vara bra.  🙂

Det är inte så att jag går omkring och letar motiv hela tiden.  Snarare kommer de av sig själv – jag ser något och måste bara ta en bild. (Min pappa är likadan så jag antar att det sitter i blodet…)  Sen om jag får tanken förverkligad, hur jag egentligen skulle vilja att bilden såg ut,  är en helt annan sak.  Men det är kul.  Det finns så mycket vackert omkring en när man riktigt börjar titta.  Men det gäller att öppna ögonen,  vara positiv och verkligen vilja se.  Vill man inte se,  så ser man inte heller. 

Pröva vet jag.  Prova börja ta en bild nu som då på måfå.  Poff är du där och kan inte slita dig.  🙂 Det är hur kul som helst! 

Vad gäller kvällen tänkte vi fixa en gemensam grillfest igen.  Imorgon åker gästerna hem så ikväll är det  “time to say goodbye” som gäller. Mycket musik lär det bli.  Sonen packar redan ner gitarren och Ellen vill också bjuda på lite äkta rivig finsk dragspelsmusik. Vi får se vad det det blir till. Om inget annat kan jag ju alltid  ta lite bilder.  🙂  

Posted in Natur, Panda, Sommar

Appropå kotten

Kommer ni ihåg igelkotten vi hade på vår gård?  Innan familjen for iväg på läger kom den tillbaka.  Den tycks trivas i vår något bångstyriga trädgård.  Faktum är att jag frågade grannarna häromdagen  om de har haft besök av kottar i sommar,  men det har de inte.  Men de har heller inget vinbärsland likt vårt  som är yvigt som en djungel.  Vår vilda trädgård är rena rama paradiset för små kottar. 


Kotten som syns på de här bilderna är troligtvis samma kotte vi såg här tidigare.  Åtminstone är färgen densamma – märkligt gulaktig. 


Vi har även sett mindre kottar – antagligen ungar som fötts i år. Den unge vi såg bara för någon dag sedan var jätteliten och hade en helt annan färg än den på bilden.  Typ gråbrun.  Den fick jag ingen bild på för jag hade fullt sjå att hålla i Panda. Panda  tycks lägga märke till  varenda kotte som forcerar gårdsplanen.  I varje fall ska hon alltid in i buskagen och nosa. 

Otroligt söta är de. ❤

Posted in konst, upplevelser

Ljuvliga vykort 


Inspirerad av mina fastrar köpte jag lite kort på Jakobs dagar.  För Signe och jag tillbringade faktiskt en dag på just Jakobs dagar när den övriga familjen var på scoutläger. Vi gick omkring och tittade på människor, köpte några presenter och hälsade på lite släktingar och vänner. Det var en varm dag och svetten rann. 

När jag träffade mina fastrar höll de på och  köpte vykort och jag kunde inte låta bli att göra det jag heller.  För vykort behöver man alltid med jämna mellanrum.  Och de här var alldeles för ljuvliga.  Jag har redan hunnit ge bort flera stycken så korten i påsen minskar i snabb takt. . 

Konstnären är Terese Bast som är bosatt i Jakobstad.  

Posted in musik, Sommar, upplevelser

Våffelkväll på italienska 

Det blev till slut en våffelkväll ute på villan. Sammanlagt hade jag,  svägerskan J och Signe med oss sex italienska gäster  ut till  Toholmen.  Där stod de och fotade vår humleport och tyckte det var väldigt exotiskt. Och Signe charmade givetvis dem totalt.  ❤ Hon har en märklig förmåga att ta kontakt med människor.  Nästan så att man glömmer hur liten hon egentligen är.

Av någon märklig anledning äger vi tre stycken våffeljärn och jag laddade dem alla.  Våffeljärnet i mitten på bilden var dock det mest effektiva.  Jag hann grädda tre våfflor på raken innan de två andra  ens  hunnit fixa sin första. 

Till våfflorna och grillkorv serverades  honungs- och vattenmelon med grammofonmusik som örongodis. Den sistnämnda väckte givetvis en hel del intresse.

I gengäld bjöds vi på flöjtmusik  nere på bryggan. Flöjtisten var väldigt skicklig och berättade att han siktar på en karriär som professionell musiker. För de andra är musiken mera en hobby. 

Idag åker den italienska orkestern ut till fyrön Tankar.  På kvällen blir det konsert klockan 18:15 vid Mustakari – välkommen!  Imorgon lördag kan man också se dem klockan 10 på torget.  Då blir det gemensam konsert för hemmaorkestern och den italienska. 

Posted in familj, musik, Sommar, upplevelser

Lever i stunden 

Lite groggy känner jag mig den här morgonen. Så mycket sömn blev det nämligen inte.  Klockan ringde redan åtta i morse just när jag hade somnat. Kändes det som.  Det var inte så enkelt att hitta sömnen i natt. 

Killarna är som sagt helt ok.  Den ena är lite mer tystlåten än den andra och jag funderar att det kanske beror på språket.  Med stora ögon stirrade de på osthyveln när jag hyvlade upp ost åt mig imorse. En sån hade de aldrig sett.  🙂

Min scoutfamilj firar Jörri som fyllde år senaste vecka. Barnen hade köpt honom godis, kaffe, munk och en mugg ❤

En annan kul grej är att de går med skor på sig inomhus   Jag har haft en italiensk brevvän, så den grejen kände jag till.  Det var rent av att jag väntade om de skulle ta av sig skorna eller inte.  🙂 Själv går jag hela sommaren barfota så den där skogrejen i Finland kommer de knappast att lära sig av mig.  🙂 Däremot var Signe genast snar att peka på deras fötter och säga :

– Koa! 

Men se,  den  förstod de inte och jag tänker inte ens berätta.  🙂

På vägen in till stan körde jag via svägerskan för att plocka upp de två italienare som är inkvarterade hos dem. Där i bilen satt de till slut alla fyra och pratade på sitt språk och i ett trollslag befann jag mig i Italien. Jag kunde inte annat än le.  Märklig känsla. Så mycket förstod jag att de diskuterade frukosten.  Mina gäster berättade att de hade ätit yoghurt.  Om det var bra eller dåligt vet jag inte.  🙂 I varje fall,  jag känner mig som en liten fluga på väggen.  Man förstår en hel del och kan ändå sitta och se ut som om det regnar. 🙂

Förmiddagen har ägnats åt att föra en bil till den återvändande scoutfamiljen och sedan cykla hem igen. Vi cyklade även via affären för att köpa hem mera  ljust rostbröd och marmelad. Ljust bröd verkar killarna gilla.

Snart blir det siesta för Signe och kanske också för mig så orkar vi bättre på konserten ikväll. 

Kvällen har jag och svägerskorna planerat tillbringa på vår villa tillsammans med våra gäster. Grillkorv, och våfflor står på programmet. Och kanske lite kubb.  Men allt kan förändras.  Vi lever i stunden och tar dagen som den kommer. 

Posted in musik, upplevelser

Riccardo och hans kompis  flyttade in 


Så kom de.  Två mörka,  gladlynta, unga italienare.  Ja,  mycket mer än så vet jag inte.  Ja,  förutom att den ena är på dagen  exakt lika gammal som vår Jacob! Klockan är mycket och ungdomarna var trötta och ville genast  gå och lägga sig.  

Men bäst av allt: De pratar engelska! Jaaaa!  Jag hade redan hunnit föreställa mig resten av veckan kommunicerandes  på teckenspråk. Men tydligen inte.  Det blir nog bra det här ska ni se.  🙂

Vilka italienare undrar ni säkert.  Jo en italiensk blåsorkester gästar Karleby den här veckan. Konservatoriets blåsare ska spela tillsammans med dem. Tanken är att det blir en svarsvisit i nästa år. 

Men nu gott folk.  Klockan är nästan två på natten.  Kanske man kunde krypa till kojs? Tror ni jag kan gå och släcka lampan i hallen nu?  Jag kan inte sova annars… 

Fortsättning följer… 

Posted in Natur, Panda, Resor, skrivande, Sommar

Ensam är inte alla gånger stark

Var börjar jag? Var var jag? För jag vet att jag har varit väldigt tyst av mig.  Igen.  Egentligen skulle det finnas hur mycket som helst att berätta, men vi försöker ta det kort.  Vad som har uppehållit mig? .  Jag har skrivit.  Väldigt mycket.  Tjugo sidor.  Och mer lär det bli.  Det bara forsar ut.  Var är korken? 

På torsdag kommer familjen hem.  Det är på tiden.  Imorgon har de varit borta i åtta dagar. Det är väldigt ensamt utan dem.  Signe är den som lider mest. Hon förstår liksom inte var de håller hus. Hon pratar om dem,  räknar upp namnen, räknar tandborstarna i korgen på villan.  Sedan går hon bort.  Sätter sig på trappan och kramar dockan och tittar ut över sjön.  Försök själv att förklara för någon som är så liten som hon vad ett läger är.  Världens dummaste uppfinning.  Enligt Signe alltså. 


Ni hörde kanske att en scout från Storbritannien dog under lägret? En 13-årig pojke.  Han fick en sjukdomsattack av något slag.  Fruktansvärt. Jag har funderat på föräldrarna.  Vad känner de inför Finland efter det här? Egentligen spelar det ingen roll, men jag kan ändå  inte släppa tanken. 

Klockan är mycket.  I sängen intill sover mitt troll och i fotändan har jag björnen. Det går alltså  ingen nöd på mig.  Särskilt inte nu när jag är hemma.  De här två sista dagarna har jag nämligen sovit hemma i stan.  Jag höll på att bli tossig av att vara ensam mitt ute i skogen och började se små gubbar smyga överallt.  Det är inte roligt att vara rädd. För det börjar bli mörkt om kvällarna nu.   Då är det lika bra att flytta hem.  Mod har aldrig varit min dygd. 


Förresten mamma, ni hade besök idag.  En främmande båt lade till vid bryggan så jag fick svälja en extra gång innan jag gick ut.  Svägerskans mammas kusin skulle hälsa på er.  Fundera på den gåtan ni. Kommer ni inte på svaret så kan ni ju alltid ringa så berättar jag vem det var. 

Tjingeling! Eller egentligen,  god natt! 

Posted in familj, musik, Sommar

Picknick på en kyrkbänk 

Vi har en speciell ritual. Signe och jag.  Det må så vara att vi befinner oss i kyrkan.  Vi har förberett oss – eller det heter att jag har förberett och packat väskan ordentligt. 

Knappt hinner musiken köra igång innan Signe pekar uppfodrande på väskan där den ligger på golvet in under bänken. Hon vet vad  som krävs. Med hög och uppfordrande röst meddelar hon :

– Kokaa!  (choklad)

Och jag dukar upp. Snabbt och effektivt. Mitt  i bänken.  I ett nafs försvinner godsakerna och jag sväljer en extra gång för jag hade ju inte riktigt  tänkt att det skulle gå så snabbt. Saftburken töms på ett huj. Mellan varven hinner hon faktiskt bjuda både mig och farmor och farfar på godis,  men i övrigt är det rörelsen påse – mun som gäller. 

Musikstyckena framme i kyrkan avlöser varandra och Signe tar sig tid att tacka med varma applåder. Hon lyfter händerna över huvudet och applåderar hjärtligt. För det har hon lärt sig under sitt snart tvååriga liv: hur viktigt det är att man applåderar. 

När hon är inne på sista godiset,  viskar jag nervöst i hennes öra:

– Signe,  det är slut nu.  Mamma har inget mera.

Jag upprepar meningen flera gånger,  men hon verkar inte reagera.  Förstår hon inte vad jag säger? Svetten börjar porla i armhålorna. Jag vill ju så gärna lyssna på hela  konserten.  Jag vill inte behöva gå ut. 

När hon ätit klart ägnar hon resten av tiden åt att titta på människor – nej förlåt, hon  charmar människor.  Hon ler åt dem och får dem en efter en att smälta och le där de sitter i  bänkraden bakom oss.  Till och med gästsolisten lyser leende upp där hon sitter intill och väntar på sin tur. 

Älskade lilla gullunge.  ❤ Det är sådana tillfällen jag tycker att du är världens bäst och jag är så glad över att få vara din mamma. Stoltheten vet inga gränser.  Men du ska veta att jag tycker lika mycket om dig de gånger du tvingat mig gå ut mitt i konserten.  Men ibland funderar jag ändå om du möjligen vet vilka gånger mamma verkligen mår bra av att få sitta i lugn och ro och  lyssna.   Igår var en sådan dag. ❤

Konserten då?  Ja,  i ett trollslag förflyttades jag till efterkrigstid. Sångaren Sami Heinonen är som hämtad ur en svartvit finsk film.  Jag har hört honom en gång tidigare och jag gillar hans röst.  Den är mjuk men ändå helt rätt. Och så finsk så att man får gåshud. 

Sami Heinonen med bandet Cairo.

Många av sångerna har jag hört faffa sjunga. Nynna.  Även pappa har jag hört gnola dem.  (Jag har förresten en överraskning till dig,  pappa! ) Olavi Virta var en finsk schlagerkompositör och sångare som levde 1915-1972 säger Wikipedia.  Ni har nog hört hans sånger Hopeinen kuu och Kultainen nuoruus. Det finns många andra kända stycken. 

Och Jacob,  din gitarrlärare spelade sin vana trogen fenomenalt.  Kanske Olavi Virta vore något för dig?  🙂 Faktum är att jag tror musiken skulle passa din röst.  🙂 Förlåt,  nu hör mamma hur skrattsalvorna ekar inifrån ett visst tält ute på scoutlägret Roihu.  🙂 Jag vet,  men jag måste ju alltid försöka. 😉

Posted in familj, Resor, Sommar

Jag städar förstås 


Hur ser det ut när 17000 scouter sitter på lägerbål mitt ute i en skogdglänta?  Jo så här.  Jag måste nämligen få dela med mig av Jörris instagrambild. Mäktigt! 

Själv är jag herre på täppan i vårt eget hem.  Med Signe förstås.  Och Panda. 

Vad jag gör?  Det undrade mamma också igår.  Jag städar, röjer upp huset efter sommaren. Jag kan berätta att det är ganska råjsigt, men snart ska det prydligt som i ett dockhus.  Då stänger jag dörren och flyttar till villan igen. .  Nästa vecka flyttar nämligen  två italienare in i huset för några dagar så tills dess måste jag få ordning på torpet. Tanken är att jag ska bli klar senast ikväll.  Jag måste ju också  få njuta av sommaren som äntligen kommit. 

Ha en bra torsdag!