Posted in familj

Genast känns det lite lättare 

Aningen missmodig lyfter jag telefonen och knappar in telefonnumret jag skrivit upp på en lapp.  Jag har dragit mig alldeles för länge för att ringa det här samtalet.  Skjutit upp och skjutit upp. Hittat på all världens ursäkter.  Idag måste det ske.  Jag har till och med skrivit upp det som en “måste-göra-post” i min kalender. Det går inte att komma undan längre. 

Jag håller andan där jag står och lyssnar när  det ringer på.  

– Måtte de inte svara. Måtte de inte svara…  

I nästa ögonblick fyller en  kvinnoröst telefonen.  Jag harklar mig och tar sats:

– Ja det var  Eva Sundström här godmorgon… Jag… 

-.Nämen hej Eva!. Det var inte igår!  Vad roligt! Jag såg att ni är på väg hit igen. 

Leendet inifrån telefonluren lyser rakt  ut på golvet där jag står i köket. Rösten jagar bort de sista  regnmolnen utanför huset. Livet känns med ens  så mycket enklare att leva.

 I en handvändning har kvinnan, antagligen  själv  helt omedveten om det, sopat bort all överlopps oro och tvivel som belägrat mig de senaste dagarna.  Med ens vet jag det säkert: Det blir nog bra ändå.  Jag vet att de kommer att ta hand om Signe på bästa möjliga sätt.  

Tack Trivselvrån för att ni finns!  ❤ Det är tack vare er som hemmamammor som jag  vågar sig   ut i arbetslivet igen. 

Hälsningar signaturen “två och en halv vecka kvar”

Nedräkningen har börjat. 

Advertisements

2 thoughts on “Genast känns det lite lättare 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s