Posted in familj, musik

Början är svårt 

Förändringar är inte lätt. Det vet vi alla.  Jag stod igår med sonen inne i bokhandeln där vi precis inhandlat några kursböcker han behövde för gymnasiet.  Minuterna innan hade jag försökt ringa och ordna  ett musikäventyr ungdomarna blivit erbjudna att  få ta del av,  men som pga vår årliga kräftskiva blivit  ett problem.  Men mamma fixar allt,  eller?  Klockan på armen tickade också att jag borde börja ta mig till körövningen i Kronoby. 

Men där bland hyllorna i affären märkte jag plötsligt att där fanns  flera andra “udda par”  likt sonen och jag. Det är sällan man ser dem ute tillsammans: tonåringar och deras mammor. Helst vill ungdomarna klara sig själva.  Men här i bokhandeln, en dag i början på  augusti, två dagar in på det nya skolåret,  stod de alltså hela raden .  Ungdomarna plockade böcker, somliga mera exalterat än andra,   och mammorna svingade gladeligen bankkorten hit och dit.

Jag tittade lite nyfiket på dem och glömde med ens stressen med allt det där andra. “Det är alltså till den här jag gruppen jag  hör?” tänkte jag.  Trots att vi har ett litet barn,  identifierar jag mig sällan som en småbarnsförälder. Faktum är att jag ibland har svårt att definiera mig själv . Kanske beror det på att det är svårt att träffa på “likasinnade” med barn i samma ålder förutom på föräldramöten och dylikt. Tonåringarna sätter man liksom inte i barnvagnen och drar iväg med dem till en träff. Tonårsföräldrar är mera osynliga. Förutom igår alltså.  Då mötte jag dem mellan bokhyllorna. 

Att börja i två skolor på samma gång är inte lätt, konstaterade sonen bedrövad igår och funderade hur det ska gå.  Ena skolan vill att han ska satsa 100%.på dem och andra vill att han satsar 100%.på dem.  Inte lätt för någon som kommit rakt ur grundskolans korvstoppningsfabrik där allt man behöver göra är gapa och svälja. Plötsligt ska han själv hålla i paletten och välja sina  färger rätt. 

– Början är alltid värst,  försökte jag trösta.  Om två veckor borde du vara inne i systemen.  

Jag vet. Två veckor låter som en evighet när allt man vill är spela musik. Ni skulle ha sett blicken han gav mig… 

Så ifall sonen är vilse,  kände åtminstone jag för ett ögonblick att jag hade  hittat mig själv.  Nu gäller det bara att koppla strålkastaren på och försöka hjälpa även sonen att hitta tillbaka till ljuset. Det är inte lätt alla gånger att vara mamma. Plötsligt ska man lotsa på, även för mig,  outforskade marker.  Det ska nog gå,  trots att början kan vara lite svårt. 

Advertisements

2 thoughts on “Början är svårt 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s