Posted in familj, Panda

Stor men litet skal

Roade mig häromdagen med att fotografera skuggor medan lilla björnen och jag var ute och gick. Tills det slog mig att jag verkligen lyckats fånga hundens ego på bild. .  Vi har en liten hund,  men hennes ego och självkänsla är kolossal – gigantisk! Möter vi en hund (ingen skillnad om den är stor eller liten – alltid ska  hon fram och hälsa.  Det händer att stora hundar känner sig obekväma och  tar till flykten. Men det är ju helt onödigt. Lilla björnen  är ju totalt ofarlig.  Bara så otroligt nyfiken och vill så gärna säga hej. 

Gissa om hon var glad när vi kom hem igår. Lyckan visste inga gränser.  Jag försökte fota Signe och henne när de kravlat sig  upp på sängen och låg där och brottades och kramades.  Det blev bara suddigt av alla ben och hunddelar som flög hit och dit. 

De är som syskon de här två.  Ibland är jag rädd att de ska göra varandra illa,  men det gör de tydligen inte. Panda är noga med att inte bitas. Hon hanterar Signe med bomullsvantarna på.   Hon skulle aldrig göra Signe illa.  Istället brottas de som tokar och både hunden och dottern strålar av lycka. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s