Nocturne betyder nattlig musik. Nocturne är långsamma, romantiska stycken, med en utpräglad vacker melodi. Den första att skriva en Nocturne var John Field. (Källa Wikipedia)
Som en följd av musiken, uppstod landet Nocturne. Människan har i alla tider fantiserat om ett liv som är lite vackrare, lite skönare än det egna, vardagliga, trista. I årtusenden har vi berättat sagor för varandra, sagor där fantasifigurer likt prinsar och prinsessor lever. Nocturne är en reality saga, förankrad mitt i verkligheten. Nocturne är en oas för öga och öra – en oas där nutidsmänniskan får vila.
Nocturne befinner sig någonstans mellan hägring och fantasi. Nocturne är platsen vi flyr till, när vi slår på teven, läser skvaller om kändisar och kungligheter. I ett trollslag förflyttas vi till livet bland prinsar och prinsessor. Vi omges av tyll och glamour. Leende vackra människor skålar med varandra, vissa är lyckliga och föder kerubliknande babysar. Precis som i riktiga livet finns här också olycka och sorg – allt för att skapa spänning och tillfredsställa de betraktande människornas nyfikenhet .
Skådespelarna i landet Nocturne har handplockats för sin uppgift och är bundna av hemliga kontrakt vilket gör att ingen av dem kommer någonsin att avslöja sanningen. När strålkastarna slocknar, blir de som vilken annan vanlig människa som helst. Nu som då ertappas de på mindre attraktiva platser och någon tar en bild som sprids som löpeld över världen. Det hela glöms bort lika snabbt som nyheten blossat upp. Ingen vill vara den första att krossa illusionen.
Nocturne började som ett projekt men är numera försatt att fortsätta på obestämd tid. Forskning visar att människor behöver drömmar och fantasier för att orka vara lyckliga och produktiva. En värld utan landet Nocturne har inget land i världen råd att förlora.
Reblogged this on Bloggskrift 5.
LikeLiked by 1 person
Hej,
Du bygger upp en fin mystik kring din värld! Samtidigt får in du en samtidskritik i din text, om hur vi försvinner in i mediebruset och drömma oss bort till lyxigare världar. Det funkar jättebra, den här texten kunde man bygga vidare på till en hel dystopisk romanserie 🙂
Bilderna passar också jättefint in, den lite mörka estetiken är lämplig för landet Nocturne. Rent grafiskt skulle jag önska att bilderna var lite mindre och texten flödade runt dem – nu tar bilderna upp väldigt stor del av sidan och bryter texten den så att den känns lite väl fragmentarisk.
Du har ett vackert och poetiskt språk; det flödar fint och är väldigt behagligt att läsa. Dock är stilen kanske aningen ornamental för att vara en Wiki-artikel. Hur hade den sett ut om du skrev texten mer som något man hittar i ett uppslagsverk?
LikeLike
Tack för feedbacken! Jo jag är medveten om att texten inte är riktigt vad som normalt hittas i en Wikipedia-artikel. Jag konstaterade nämligen snabbt att Wikipedia-text inte är vad jag tycker om att skriva och tog mig därför friheten och gjorde min egen text av det hela. Kan berätta att jag motvilligt ändå försökte skärpa mig och skalade bort en hel del utsmyckningar för att lite ändå hålla mig saklig. 😊
Det där du skrev om bilder var intressant. Mina bloggtexter skapar jag på telefonen i en WordPress app. Där finns inga stora möjligheter att inverka på bildformatet – åtminstone har inte jag upptäckt någon sådan funktion. Jag klistrar bara därför in bilderna utan att desto mera reflektera över layouten. Jag upplever att programmet begränsar mig på den punkten på samma gång som jag tycker att det är väldigt befriande att alltid ha telefonen till hands och därför när som helst kunna plita ner någon rad som ploppar upp i skallen.
Men värdefulla pointer gav du mig där! Tack!
LikeLike
Reblogged this on Dundernejlikan.
LikeLiked by 1 person
Det är en väldigt fin och spännande tolkning du gör av Landet Nocturne, och så viktigt att kunna ha det landet att fly till! Man tycker lite synd om skådespelarna som måste checka ut mellan varven, men måtte projektet få fortsätta! 🙂
LikeLiked by 1 person
Tack! Absolut är det lite synd o dem och jag instämmer att projektet måste få fortsätta. Jag behöver deras guldkant i vardagen. 🙂
LikeLiked by 1 person
Jag ställde till så jag rebloggade i stället för att kommentera… Sorry, sorry, sorry!
LikeLiked by 1 person
Sånt händer. No worries! 🙂
LikeLiked by 1 person
Några senkomna tankar: Imponerad av att du faktiskt gjorde både uppgift 2a och 2b! Roligt att tycka sig känna igen den där trappan, såg sedan din tagg. Snyggt med en bildtext också – hade gärna läst flere. För mig är nocturne kanske ännu litet mer genomgående mörker och vemod, ofta mera än Misans “det är så skönt att sjunka / i mild melankoli”. Har inte hört John Field, bara sett min farmors efterlämnade noter – men tänk Chopin…
LikeLiked by 1 person
Du hinner nog och tack så väldigt mycket för kommentaren!
Jo, jag borde ha satt flera bildtexter, men ville lämna det lite gåtfullt och inte alltför verklighetsnära trots att bilderna var så verklighetsnära som det bara går att komma. Under vår höstlovsresa besökte vi kungliga slottet i Stockholm och såg utställningen med brudklänningar
Jag har faktiskt inte hört Fields nocturne jag heller. Jag tänker alltid på ett norskt bidrag till Eurovisionrn när jag hör ordet Nocturne. För mig är Nocturne vemodigt och väldigt vackert.
LikeLiked by 1 person