Posted in Bloggskrift 5

Inne på antikaffären (uppgift 3)

Portrait of Dr. McLeod, date unknown

“Psst, du där. Just du. Jag såg nog hur du tittade på mig när du gick förbi.  Det gör ingenting så fundera inte mera på det. Jag är van vid att folk stirrar så jag tar inte illa upp. Men nu när du ändå är här och jag ser att du lyssnar, kan du då inte vara så snäll och hjälpa mig härifrån?

Jag vet egentligen inte varför jag har hamnat här. Så länge jag kan komma ihåg har jag hängt på hedersplats inne i storstugan ute på Torpas som jag själv byggt av virke från min egen skog. Det var efter att min sista ättling dog som de där nya människorna flyttade in. Jag antar att stugan hade sålts på auktion för plötsligt en dag stegade en massa främmande människor in och alla ville syna varenda vinkel av huset.

Jag  förstod redan från början att det här skulle komma att bli mitt slut. De nya människorna gillade mig inte.De sa det rakt ut – att jag såg skrämmande ut i mitt långa yviga skägg. En dag lyfte de därför helt sonika ner mig från väggen. Jag förstår inte. En man av min klass borde inte bli behandlad på det här viset. Jag har faktiskt funderat mycket på det där med vett och etikett. Lär de sig inte det längre i skolan? Känner de inte till att man ska visa vördnad och tacksamhet gentemot de som är äldre? De här människorna om några,borde vara tacksamma över att jag åtminstone ger dem tak över huvudet.

Innan jag stuvades ner i en låda ute i vindfånget hann jag se hur de höll på att förstöra mitt vackra hem. Väggen till ändkammaren var de i full färd med att såga ner. De sa att de gjorde det för att få in mera ljus i huset. Tänk att de inte förstår bättre! Vänta bara tills kölden knäpper in. Då kommer de att sitta där i draget och ångra bittert att de gjorde hål i väggen.

Igår var  här inne i affären en ung kvinna. Jag tror i varje fall att det var en hon. Hennes armar var täckta att rosor och konstiga svarta ristningarna och mitt i trynet hade hon en nosring. Kan du tänka dig så tokigt? Hon hade en likadan nosring som jag i tiderna brukade ha på mina tjurar ute i ladugården. I lite mindre modell förstås, men i varje fall. Vart är den här världen på väg? Jag är så glad att min älskade Johanna slapp se allt det här. Johanna var en redig kvinna. Hon skulle aldrig ha tillåtit att våra barn skulle ha förstört sina utseenden på det vis som människorna tycks göra idag.

I varje fall. Den där kvinnan eller vad hon nu var, stod här framför mig en lång stund och lät handen glida över ramen. Hon pratade om att hon ville att jag skulle flytta hem till henne. Hon tyckte att jag såg trevlig ut och sa att jag påminde lite om  hennes förfäder. Dessutom tyckte hon att ramen kring mitt porträtt skulle matcha perfekt till hennes soffkuddar i handvävt linne!

Jag blev rädd när jag hörde henne säga så där. Livrädd. Jag vill verkligen inte vara släkt med någon som ser ut som hon och jag vill inte flytta hem till någon jag inte känner. Och framförallt vill jag inte flytta hem till en vilt främmande kvinna! Vad ska jag, en gammal gubbe, göra hemma hos henne, på väggen ovanför hennes älsklingsfåtölj? Jag säger bara det: över min döda kropp!

Här inne i affären bland alla kaffekvarnar och gjutjärnspannor har jag känt mig någorlunda bekväm. Här finns en liten del av min tid och historia kvar. Jag har därför efter en hel del dividerande och funderande kommit fram till att utifall jag inte längre får hänga hemma på väggen i  Torpas eller här,  kan jag lika gärna försvinna  .

Antikhandlaren har satt ett pris på mig. Han säger att han ser mycket potential i mig och att det  är porträtt som jag  som får människor att bli nostalgiska och villiga att betala hutlösa priser.  Han vill förvandla mig till en rolig inredningspryl – grannlåt! Aldrig tidigare i mitt liv har jag känt mig så förödmjukad . Det är vulgärt och bara tanken får mig att rodna ända upp i hårfästet.

Så snälla du, hjälp mig härifrån. Min tid är förbi. Jag vill inte flytta in i ett främmande hem. Kan du inte bara släpa ut mig, bränna mig, hugga sönder mig, förstöra mig – ja gör vad du vill mig bara jag räddas från detta fruktansvärda  framtida öde.

Vad nu då? Varför går du? Snälla, jag ber dig… Stanna! 

Neej… Hon är borta…”

 

 

Advertisements

5 thoughts on “Inne på antikaffären (uppgift 3)

  1. Hoppas denna kommentar hamnar rätt, alltså till din uppgift 3-text “Inne på antikaffären”. – I all sin ofta roliga och träffande detaljrikedom en sist och slutligen riktigt sorglig och egentligen väl också samhällskritisk historia. Porträttet riktigt tar tag i en och blir levande i all sin knarrighet och tragik (“min tid är förbi”). Med sin konservativa inställning missar han chansen att få ett nytt hem hos den unga kvinnan. En hel liten novell som berör och utmanar!

    Liked by 1 person

    1. Tack snälla för kommentaren! Jag har många gånger stått inne på loppisar och förbryllat betraktat gamla porträtt och till och med fotoalbum som varit till salu. Personligen skulle det kännas märkligt att köpa främmande människors bilder.Den bilden talade därför extra mycket till mig – jag måste bara plita ner en “story” om den. 🙂

      Liked by 1 person

  2. Hej!
    Tack för läsningen! Jag log medan jag läste din berättelse, den var riktigt trevlig och underhållande 🙂 Kul att du låter ett porträtt tala. Jag kommer att tänka på våra sägner om hustomtar, som ju förr sades vara gårdarnas ursprungliga ägare, som sedan levde kvar som andar som vaktar gården. Det finns säkert en hel del purkna tomtar i dagens läge…
    Den lättsamma stilen funkar bra i en så pass humoristisk text, men du kunde eventuellt fundera på att använda en lite mer arkaisk stil för att matcha mannens annars gammaldags närmande. (till exempel just matcha är kanske ett sånt ord som kunde strykas, eller läggas inom citationstecken, för att understryka att han imiterar punkflickan). Det kan bli en fin kontrast med den pratiga stilen att slänga in lite eljest och ity här och där, för att ytterligare spä på den stroppiga känslan som finns i texten.

    Liked by 1 person

    1. Du har rätt med det där med att jag i det här sammanhanget kunde ha lagt till några “gammaldags” ord för att lyfta mannens personlighet och ursprung.
      Satt precis och såg på Sveriges julkalender och funderade på lite liknande saker – som under vilket århundrade den berättelsen egentligen utspelar sig. I sagans värld får man kombinera fritt och den ger mera utrymme. Elektricitet i en omgivning som påminner om början på 1900-talet, känns konstigt nog helt rätt. Det är som om regissören plockat de bitar han tycker om bäst och gjort en härlig kompott. 🙂

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s