Posted in funderingar, Kreativitet, musik

Anspråkslösa

IMG_20170513_121649.jpg

Det är precis vad vi finländare är. Gång på gång inser jag det och blir nästan arg. Dags att börja tro på oss själva. Att vi kan.

Sitter och föjer med genrepet inför kvällens  morsdagskonsert. Jag har inte möjlighet att gå på konserten, men ville lyssna och se gästdirigenten Ambrose från Amerika och lyssna på vad dottern övat hela våren.

Med mjuk, mild stämma rättar och visar han hur han vill ha det. Utan att låta burdus och nedlåtande. Bara mjukt och soft.

You are Beautiful (du är vacker), säger han.

Han studsar upp och ner, en liten man huvudet kortare än jag.  I normala fall skulle jag kanske fnissa till, men inte idag. Hela han  är musik.  Varenda kroppsrörelse är musik.

Jag är övertygad om att med en mentor som honom skulle vilken blyg människa som helst kunna blomma ut. Till och med lilla jag. Igen var jag nedlåtande. Liten är väl ändå inte jag?

Vi finländare är  alldeles för blyga och osäkra. Fostrade av ett hårt klimat. Både andligen och vad gäller vädret. Inbundna.

Believe in yourself, säger han.

Och det märkliga är att alla lyssnar. Eleverna tror honom och gör precis som han säger. Pukorna dundrar precis så kraftigt som han vill, det försiktiga, trevande ersätts med självförtroende.

Psykologi.

I`m amazed. Av en liten amerikan.

Han är faktiskt professor.  Inte tu tal om saken.

Advertisements

2 thoughts on “Anspråkslösa

  1. Jodå, finländare är grymt anspråkslösa. Använder ordet MAN istället för JAG och att faktiskt säga att man är BRA på ngt tas som skryt, men det behöver det inte vara. Amerikanerna kan vara lite stora på sig ibland, men samtidigt tycker jag det är helt OK att säga att man är bra på ngt och visa att man har självförtroende. Till expemel så tycker jag att jag är BRA på att koka mat och min familj säger samma sak. Inget fel med det. Säger inte att jag är världsbäst, men bra… Inte ngt som är vanligt hemma i Österbotten.

    Liked by 1 person

    1. Du har så rätt. Det blev så uppenbart igår när jag lyssnade på den där dirigenten och hans pedagogiska sätt att lyfta fram eleverna. Jag kan ibland tycka, just som du säger, att amerikanare kan vara lite stöddiga (eller kanske det bara är en bild jag byggt upp för mig själv efter att ha sett alldeles för många amerikanska filmer?) av sig. Den föreställningen krossades totalt igår. Aldrig sett maken till en så ödmjuk man och framförallt hans fina sätt att lyfta andra. Han använde vissa finska ord så jag gissar att han jobbat en hel del i det här landet och därför också lärt känna den finländska mentaliteten och vet vad man behöver jobba med. Det blev en tankeställare för mig att lyssna på honom, en viktig sådan, och en insikt om att här finns något även för mig ikväll att jobba med.
      Tyvärr kan jag inte säga att jag är bra på matlagning. Och på den punkten är det inte att förringa mig själv, snarare att vara realist. 😊 med min matlagning håller jag snarare liv i familjen, men skulle gärna vilja lära mig mera. Sen, när barnen är lite större då ska jag lära mig kockandets regler. 😊 Då ska Jörri och jag äta schnitzel varje dag… 😉 eller så inte..
      Men sant, jag har svårt att säga vad jag är bra på. Jag säger hellre vad jag tycker om, för när jag snarare väljer att se begränsningarna än det som är jag bra på, har jag svårt att lyfta fram mina goda sidor. Som om jag förväntar mig att jag måste vara bäst för att det ska duga. Märkligt. Men som sagt, den här mannen väckte mig – dags att börja tänka om!

      Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s