Posted in konst, skrivande, Sommar

Den sommaren

 

IMG_20170716_222056_964.jpg

Ibland liksom hejdar sig tiden… Så att  bloggen blir alldeles tyst. Den här sommaren skulle det ha funnits massvis att skriva om, men jag valde istället att vara tyst och betrakta världen för mig själv och genom min kamera. För fotandet har jag åter en gång återupptäckt. Jag plåtar för jämnan. Mest för mig själv.

Det är många bilder jag skulle ha velat dela med mig av. Särskilt från sommaren och sommarteatern. För den blev en upplevelse på många plan. Den var arbetsam, men oj vad mycket vi lärde oss. Och samvaron! Den biten kommer jag aldrig någonsin att glömma.

Många bilder finns bara på min näthinna. Inristade. För ibland finns inte tid att lyfta kameran. Och ibland är det bäst att låta bli. Då gäller det bara att fånga. Registrera.

Som den där kvällen när jag kom körande för att hämta hem barnen från teaterövningen. Det var sent. Klockan var långt över tio. Den väldiga gula prästgården tornade upp sig utanför bilrutan. Plötsligt får jag syn på en ung kvinna och ett barn  som kommer springande hand i hand runt knuten på prästgården. Det är bråttom och den lilla håller hårt, hårt i kvinnans hand för att hänga med. Det är någonting beskyddande över kvinnan. Båda två är i för pjäsen tidstypiskt klädda i huckle och lång kjol. Tiden liksom stannar, allt är lite overkligt och det känns som om jag har förflyttats till ett helt annat sekel. Jag måste nypa mig för att komma tillbaka till nuet, men det dröjer länge innan den sköna rysningen längs med ryggraden lägger sig.

En annan bild som ristat in sig på näthinnan är kvällen när jag för första gången ser slutscenen. Den är magisk och tårarna vill inte sluta trilla ner för kinden. Jag ser Jacob och Linnea-  mina barn. Jag ser huvudrollsinnehavarna. Jag ser alla skådespelarna, tar in dem en och en. Imponeras och överväldigas. Men jag kan inte för något få syn på Ellen. Var är hon? Har hon missat att alla ska vara ute på scenen i slutscenen? Precis när jag ska rycka regissören i armen och fråga var Ellen är, får jag syn på henne där hon står lite skymd bakom en annan person. Hon står och sjunger hjärtat ur sig. En liten flicka som ger sitt allt. Det är fullkomligt och inte det minsta lilla stråk av återhållsamhet syns till. Hon hade gett sig tusan på att spela teater den här sommaren och det är det hon också gör. Mammas världsbild liksom kreverar. Det är som om jag äntrar en helt annan värld – en för mig ännu otillgänglig och outforskad värld. Mäktigt!

Nu har livet lite lugnat ner sig igen. Vardagen. Nu ska jag börja skriva igen. Försöka. Ni får ge er lite till tåls i början. Det var svårt att hitta början. Jag liksom värjde mig.  Hittade på dumma ursäkter. Det enkla kändes med ens så svårt.

Men nu känns det som om det har lossnat. Ordflödet har åter en gång korkats.

Jag är så glad att just du tittade in.❤

 

 

 

Advertisements

4 thoughts on “Den sommaren

    1. Tack! Ja, den sommarteatern fångade oss verkligen med hull och hår. Jag säker på att det blir mer av den sorten framöver. Skulle jag själv inte vara så blyg skulle jag säkerligen ställa mig på scenen jag också. Men jag har kommit fram till att jag trivs bäst i publiken och att den sortens människor också behövs på en teater. 😊

      Liked by 1 person

    1. Tack Johanna! Vet du jag har saknat dig med och dina inlägg och funderat om er Jeppisresa blev av eller inte. Jag gissar att jag har en hel del att uppdatera mig om, och det ska jag göra om drygt en vecka när jag kommer att sitta i en buss i mååånga långa timmar.
      Allt väl hos oss. Våren och juni var väldigt hektiska pga teatern och det fanns aldrig tid att skriva. Vi var knappt hemma för vi pendlade mellan Krombi och Kokkola. Så snart jobbet var slut åkte vi iväg och hem kom vi inte förrän sena natten. Det var jobbigt, men konstigt nog så positivt att jag skulle kunna göra det igen!
      När allting slutligen lugnande ner sig och jag igen skulle ha hunnit skriva, då blev det plötsligt svårt. Det var som om jag vuxit ifrån bloggen på något vis och jag förmådde mig inte ens att öppna appen i telefonen igen. Märkligt. Så jag höll mig borta. Det var som om jag inte visste var jag skulle börja. Tills igår då jag beslöt att nu får det vara slut på tystnaden. Nu ska jag börja skriva igen. Och läsa! Läsa vad som händer och hänt i bloggarna jag följer! Det ska bli riktigt spännande😊 Och nu känns det helt bra att vara tillbaka. Nu har jag fått början igen och kan sluta fundera på det. 😊

      Liked by 1 person

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s