Posted in blommor, Sjukdom och hälsa, Sommar

En mammas liv

Screenshot_20170605-202037.png

Igår funderade jag, log drömskt för mig själv:

-Vad månne ska jag hitta på imorgon kväll?

För skolan är äntligen slut. Alla måsten är övervunna. Det är bara jag och Signe mot världen. För flickorna skulle åka på musikläger till Nykarleby och sonen skulle börja sommarjobba.

Idag tog jag ledigt 2,5 timmar mitt på dagen enkom  för att skjutsa flickorna till lägret. Satt och kände mig förväntansfull inför kvällen där jag satt och rattade riksåttan fram. Fruktansvärt mycket bilar var i farten, men äsch, det var inga problem. Jag hade för en gångs skull inte bråttom.Det fick ta den tid det tog.

Framme i Nykarleby hjälpte jag Ellen att bädda sängen innan jag kramade om dem  bägge två och sa:

-Vi ses på torsdag!

För på torsdag måste jag hämta Ellen igen. En viss Mr President hälsar på i Karleby. Mer om det senare.

Jag hann tillbaka till jobbet, åt en sen lunch, jobbade lite till för att inse att dagen knappt hann börja innan den var slut.

Jag skulle precis packa ihop mina prylar, stänga datorn och åka iväg och hämta Signe när telefonen ringer.

-Ja det är från lägret. Ellen har blivit sjuk…

Pang! I den sekunden sprack min lediga kväll. Istället för att åka hem och göra som alla andra gör, slänga mig på soffan och koppla bort någon halvtimme, fick jag istället packa Signe i bilen, köra via affären och köpa middag åt oss i form av bananer, drickyoghurt och chips… (jag vet! Inte den mest näringsrika, men den här gången blev jag tvungen att improvisera illa kvickt…) och sedan ut på riksåttan igen.

Så idag har jag alltså kört 250 km. Nykarleby tur retur gånger två. Mammas taxi.Med mig hem på den sista resan hade jag en magsjuk tös som satt och spydde i en plastkasse… Nästan så att det började svänga i min mage med där jag och Signe satt intill och knaprade på  chips…

Urk. Så ledsen för Ellens skull. Hon skulle så ha velat gå på lägret. Om det blir något läger alls för hennes del återstår att se. Hon mår fortfarande fruktansvärt dåligt.

Jaha. Det var den dagen.  En mammas liv i ett nötskal. Kvällen avslutades med en uppfriskande promenad i hälllregnet.

Men. En tröst i bedrövelsen.   Tulpanerna blommar!

För tulpaner, det älskar jag. Vilken tur för det.

Posted in blommor, vardag

En blomma kan göra under

 

Min favoritblomma är tulpan. Inte bara för att den är vacker utan också för att den är ett  löfte om att vi går mot vår.

Häromdagen fick jag en stor bukett som tack för att jag passat grannens kanin. Nöjet var helt på min sida. Särskilt med detta oväntade tack för besväret. När åker ni igen?😉

IMG_20170307_161738_468.jpg

Buketten var så otroligt fin. Jag njöt av den varenda minut. Varje gång jag kom in i köket landade blicken på den, vilade, registrerade och njöt. Från hårt gjutna knoppar till blommor i full blom.

Jag tog bilder på den i massor. Tapetserade mitt instagramkonto med dem så att världen tjöt – nu räcker det!😉    Jag matade buketten med vatten, vatten och mera vatten, allt för att få ha den så länge som möjligt.

IMG_20170310_192734_729.jpg

Men en dag tog det vackra slut. Färgerna hade bleknat. Kvar stod bara ett skelett av en tidigare så vacker skepnad. Sirligt och bräckligt på något sätt – jag som alltid vill se något mer än bara en vissnad bukett.

IMG_20170311_111458_266

Till slut gav jag små nävar lov att göra det de suktat efter en vecka – plocka blommor. Ihärdigt tog de sig an sin uppgift. Plockade och slet tills alla blommor låg i en hög på köksbordet.

IMG_20170311_110146.jpg

Storasyster bar dem varligt bort.❤

IMG_20170312_102641.jpg

Igår kom kära maken hem med en ny bukett. Kanske inte så mäktig som den andra men färgen lovar gott.

Det blir en bra vecka igen. ❤