Posted in funderingar, Resor, skrivande

Navelsträngen

edf

Liten är så liten ibland

trots att hon försöker vara så stor

Klipp av navelsträngen, sa någon till mig.

Hur gör man det när den inte längre syns? Den blev ju kvar på bb.

Dessutom har jag inte lust att klippa av några band.  De slits tids nog ut av sig själv. Förändras. Skrumpnar för att djupna igen. Signe och jag har en relation som är förunnad få.  Jag tror inte att hen som sa så, någonsin kommer att förstå den relationen. Jag kommer inte heller att försöka mig på att förklara.

Det blev ingen sång (tack och lov) för mig ikväll.

Jag hade helt glömt bort ett möte som måste få prio ett.

I höst ska nämligen jag och de äldre töserna åka till Italien.

Musikresa

Gardasjön

Behöver jag säga mera?

Då töjs navelsträngen ut

lååångt över alperna

rakt ner i en guppande gondol i Venedig

Månne navelsträngen då spricker

med ett plopp som hörs över halva Europa?

En vecka

Jag förstår inte hur jag tänkte när jag kryssade i att vi hänger med

Särskilt inte ikväll

när en snorig liten näsa ville pussa på plicken

En vecka…

Tack och lov är september ännu långt borta i kalendern

Jag bläddrar, räknar och våndas

Långt och overkligt

Vågar knappt tänka tanken på hur hon

kommer att vända bort blicken,

inte vilja se på mig

när jag äntligen kommer hem

med Italiens största nallebjörn under armen.

Jag har sett den blicken förr

känt hur det känns när navelsträngen lossnar

Det blir tomt

när ingen längre bryr sig

om fåniga plickar på halsen…

 

Posted in familj, Resor, Sjukdom och hälsa, upplevelser

Sköna nätter i Borås 

Så var vi då framme i Borås på hotellet Sköna nätter. Som jag konstaterade här tidigare blir standarden på hotellrummen bara bättre och bättre.  Och det utan att priset behöver bli högre.  Det  tackar vi för.  Väntar med spänning på grande finale som är imorgon på ett hotell i Stockholm. 


Om vi spolar tillbaka dagen så inleddes den egentligen genom att åter en gång lämna E4:an och kryssa ut på landet. Detta efter ett tips av föräldrarna till Ellens kompis i Gränna.  Vi åkte genom färggranna höstlandskap för att till slut åka igenom “äppeldalen” med äppelträd på bägge sidorna om vägen.  Vi stannade till vid Rudenstams bär och frukt där man kan köpa det mesta som kan tillverkas av äpplen.  Vi köpte faktiskt ingenting utan gick endast  omkring och kände av stämningen och suckade över alla äppelträd som växte i långa rader upp och ner i backen. 

Sen tryckte vi gaspedalen i bottnen (hmmm…) och susade iväg till Ullared och det gigantiska shoppingcentret Gekåsen.  Vad kan man säga om det stället?  Annat än att människan är allt bra knasig. Vi kom fram klockan 12:30 och trots att det var vardag var det smockfullt.  Folk körde med en,  två,  tre!  kundvagnar per lurk och alla lika fullastade! Visst,  det var billigt,  men inte kan man köpa hur mycket som helst för det. Som prisexempel kan jag ge ett träpussel med knappar vi köpte åt Signe. Dessa pussel är en stor favorit just nu.  Hon bygger och bygger och bygger pussel.   Detta pussel  kostade ca två euro på Gekåsen.  Jag köpte ett dylikt pussel åt henne i födelsedagspresent från Prisma senaste vecka och då betalade jag 9:90…  


Ut ur affären kom vi alltså med två sådana pussel och några julklappar till,  godis , en tröja och några småsaker. Det var så hysteriskt inne i varuhuset och när man märker att  människor inte ens bryr sig om att man har en liten en i resebarnvagnen utan kör rakt på utan att blinka,  då blir jag rädd.  Under våra fyra  timmar i affären  såg vi ungefär hälften av affären.  En stor del av tiden gick nämligen åt att köa och äta  vid restaurangen. För att inte tala om köandet till kassorna för att komma ut!  Vi åt alla sex för ca 35 euro och det kan man inte precis säga att är dyrt.

En liten del av kundvagnsparkeringen invid restaurangen…

Visste ni att att på Gekåsen har alla kundvagnar ett nummer?  För jämnan ropades upp nummer på vagnar som tappats bort. Ganska intressant egentligen. Och konstigt. 

På Gekåsen hade vi stämt träff med våra vänner K och I.  De hade redan varit och handlat när vi kom och satt i caféet och gjorde sig redo för hemresa. Eftersom I sitter i rullstol hade de fått parkera alldeles invid dörren,  medan vi  hade fått leta en bra stund innan vi hittade en ledig ruta.

 Ikväll har vi även hälsat på hemma hos våra vänner och  ännu imorgon innan vi åker vidare kommer vi att sticka oss in ytterligare  ett varv. 

Signe då?  Jo hon hänger med.  Hon hostar, är lite hes och ibland har hon känts lite febrig, men jag är  ändå osäker på om hon alls haft någon feber idag.   Hon är betydligt bättre i form än igår. 

Och så länge hon får lägga pussel är det ingen fara.  🙂

Posted in familj, Resor, Sevärdheter

Grännagården 


Så var då nästa anhalt Gränna och Grännagården.  Betydligt mera modernt och snyggare boende än i Norrköping.  Fortsätter det på samma vis kommer vi att bo som kungar sista natten… 


Eftersom vi inte hade bråttom  beslöt vi skippa navigatorns rekommendationer och lämnade E4:an och styrde ut på landet istället.  Tur var väl det för här fick vi njuta av fina vyer och passade på att göra en  avstickare till Naturum Tåkern.  Så skönt att vara ute och gå i friska luften. 


Ikväll har Ellen äntligen fått hälsa på sin gamla dagiskompis.  Det blev ett kärt återseende. Det är någonting märkligt med de här två flickorna.  Trots att de ses så sällan är det som om tiden står stilla mellan gångerna. De fortsätter helt enkelt där de senast  slutade. Enkelt och okomplicerat.  Kanske det är därför de är så lika?   Men visst var det med vemod de sa hejdå igen efter att  nästan fyra timmar flugit iväg ut i tomma intet. 


Dagens minus är att Signe igen blivit krasslig. Jag tror att hon blev förkyld igen av den våldsamma ventilationen i hytten på båten . Hur jag än försökte stoppa in henne under täcket,  sparkade hon ivrigt av sig . Som tur är hon vid gott humör ändå och kämpar tappert på trots att det är helt uppenbart att hon har lite feber.  Nu ska vi hoppas att lite sömn gör underverk och hon är sitt friska jag imorgon igen.  


Sov sött världen!   

Posted in familj, Resor, upplevelser

Norrköping och Hotell Drott 

Första natten på “den stora vänskapsresan” tillbringas på Hotell Drott på en liten sidogata i centrala Norrköping.  Vi funderade först om vi verkligen kommit rätt. Huset såg inte alls ut som ett hotell där det låg med en köttaffär som närmsta  granne. Men visst var det rätt och ett helt ok lågbudget boende  på gångavstånd från centrum och våra barns kusin Caroline som är orsaken till den här avstampen.


Norrköping då?  Jodå,  en gammal och fin stad som dessutom är ganska stor. Större än Kuopio om jag kommer ihåg rätt. Vi har travat igenom en massa köpcenter,  men eftersom vi under den här resan tänkt besöka Sveriges motsvarighet till Tuuri,  nämligen Ullared,  väntar vi en stund med att vifta ut alla slantarna.  Trettio födelsedagskort med svensk text har jag däremot köpt för ynka trettio kronor! Det kallar jag fynd och det är sånt som känns som lyx för en finlandssvensk. Tänk att ha en heeel hylla med kort med svensk text   att välja mellan!  


Caroline?  Ja hon var sig lik.  Riktigt roligt att träffas igen och att få se hur hon bor Vilken lycka att hitta hennes namn på namntavlan i hennes portgång. ❤


Till mamma vill jag säga att Caroline har det bra. Hon bor i en fin lägenhet i ett gammalt tjusigt  “Karlsson på taket-hus”. (Så skulle jag också vilja bo. Tänk att få sitta i de stora, breda  fönstren och skriva?!)  Man hör spårvagnen son skrultar omkring nere på gatan. 

Tjusigt hallgolv i trappuppgången…

Och så fick vi träffa killen med stort K. Jag kan berätta att han fick fullpott av en enig “jury”.  Så bättre än så kan det väl inte bli.  😂

Idag tisdag fortsätter resan till polkagrisstaden Gränna.

God morgon på er och hälsningar från Hotell Drott! Dags att uppsöka frukostbordet. 

Posted in Resor, upplevelser

Den stora vänskapsresan 


Packar.  Funderar.  Packar lite till. 

Igen ska vi iväg.  Den här gången till Sverige. Vi funderade länge på ett varmare land,  men priset avskräckte oss.  Så valet föll på grannlandet och alla vänner vi har där.  Vänner vi inte sett på år och dagar.  Det om något kommer att ge oss värme i höstmörkret. Ska bli så roligt.  ❤

Barnen är också med på noterna.   Man skulle kanske tänka att en dylik resa är jättetråkig sedd ur deras synvinkel.  Tvärtom.  De är  lika ivriga som vi att få åka iväg och väntar på att få träffa kusinen i Norrköping,  våra vänner K och I i Borås och Ellen ska få träffa sin kompis W som flyttade till Sverige och Gränna  för x antal år sedan. 

Vi har bokat boende på de olika orterna. En natt i varje stad.  

– Då måste vi ha omröstning om vilket boende som var bäst,  säger  Ellen. 

Tror jag det. 🙂

Posted in musik, Resor, Sommar

On the road again 

Signe och Jörri ser på “Drömmarnas trädgård”.

Idag ska Linnea in i studion och spela in sin låt.  Hela familjen beslöt sig för att följa med ner till Helsingfors för att tillbringa en dag på stan. Jag ser fram emot ett besök på bokhandeln och sonen, som sparat pengar en längre tid,  hoppas på att komma hem med en ny förstärkare till gitarren.   Hur som helst blir det ett efterlängtat äventyr  för Helsingfors har alltid varit något av “vår” stad dit vi gärna återkommer gång på gång 

Posted in Natur, Panda, Resor, skrivande, Sommar

Ensam är inte alla gånger stark

Var börjar jag? Var var jag? För jag vet att jag har varit väldigt tyst av mig.  Igen.  Egentligen skulle det finnas hur mycket som helst att berätta, men vi försöker ta det kort.  Vad som har uppehållit mig? .  Jag har skrivit.  Väldigt mycket.  Tjugo sidor.  Och mer lär det bli.  Det bara forsar ut.  Var är korken? 

På torsdag kommer familjen hem.  Det är på tiden.  Imorgon har de varit borta i åtta dagar. Det är väldigt ensamt utan dem.  Signe är den som lider mest. Hon förstår liksom inte var de håller hus. Hon pratar om dem,  räknar upp namnen, räknar tandborstarna i korgen på villan.  Sedan går hon bort.  Sätter sig på trappan och kramar dockan och tittar ut över sjön.  Försök själv att förklara för någon som är så liten som hon vad ett läger är.  Världens dummaste uppfinning.  Enligt Signe alltså. 


Ni hörde kanske att en scout från Storbritannien dog under lägret? En 13-årig pojke.  Han fick en sjukdomsattack av något slag.  Fruktansvärt. Jag har funderat på föräldrarna.  Vad känner de inför Finland efter det här? Egentligen spelar det ingen roll, men jag kan ändå  inte släppa tanken. 

Klockan är mycket.  I sängen intill sover mitt troll och i fotändan har jag björnen. Det går alltså  ingen nöd på mig.  Särskilt inte nu när jag är hemma.  De här två sista dagarna har jag nämligen sovit hemma i stan.  Jag höll på att bli tossig av att vara ensam mitt ute i skogen och började se små gubbar smyga överallt.  Det är inte roligt att vara rädd. För det börjar bli mörkt om kvällarna nu.   Då är det lika bra att flytta hem.  Mod har aldrig varit min dygd. 


Förresten mamma, ni hade besök idag.  En främmande båt lade till vid bryggan så jag fick svälja en extra gång innan jag gick ut.  Svägerskans mammas kusin skulle hälsa på er.  Fundera på den gåtan ni. Kommer ni inte på svaret så kan ni ju alltid ringa så berättar jag vem det var. 

Tjingeling! Eller egentligen,  god natt! 

Posted in familj, Resor, Sommar

Jag städar förstås 


Hur ser det ut när 17000 scouter sitter på lägerbål mitt ute i en skogdglänta?  Jo så här.  Jag måste nämligen få dela med mig av Jörris instagrambild. Mäktigt! 

Själv är jag herre på täppan i vårt eget hem.  Med Signe förstås.  Och Panda. 

Vad jag gör?  Det undrade mamma också igår.  Jag städar, röjer upp huset efter sommaren. Jag kan berätta att det är ganska råjsigt, men snart ska det prydligt som i ett dockhus.  Då stänger jag dörren och flyttar till villan igen. .  Nästa vecka flyttar nämligen  två italienare in i huset för några dagar så tills dess måste jag få ordning på torpet. Tanken är att jag ska bli klar senast ikväll.  Jag måste ju också  få njuta av sommaren som äntligen kommit. 

Ha en bra torsdag! 

Posted in familj, Resor, Sommar

Morgonstund har guld i mund,  eller? 


Klockan säger halv tio men ännu har inte ett endaste barn synts till.  Jörri gjorde en drive med att försöka väcka dem för en halvtimme sedan, men utan resultat.  Efter det gick han ut för att klippa gräsmattan – det som normalt är sonens uppgift.

Varför denna brådska?  Jo,  imorgon åker alla utom jag och Signe på scoutläger. Innan de åker måste allt gräsklippande vara gjort,  för med en vaken Signe lär jag inte få det gjort. Och grannarna lär surna om jag startar gräsklipparen klockan 23..

Scoutlägret är en stor historia.  17500.scouter samlas i Tavastehus.  Barnen har väntat på detta i flera veckor.  Nu hoppas vi bara på fint väder och inget regn.  Jag har varit på ett liknande  storläger år  2004. Det var året när regnet föll över halva tiden av lägret. För det mesta satt jag i tältet och hade tråkigt.  Linnea var baby och kunde inte gå ännu  så jag hade knutit knut på fötterna på hennes “kurabyxor” för att hon inte skulle bli blöt där hon kröp fram. Nere i scoutbyn flödade vattnet mellan tälten så  att man blev tvungen att gräva kanaler.  Sådana äventyr  väntar man alltså frivilligt på…  Men inte jag,  även om jag kan tycka att det är väldigt fascinerande hur man kan dra i land ett så stort projekt.  Vi talar ju om en mindre stad mitt ute i skogen! 


 Mest intressant tycker jag ändå är att följa med önskningar / förväntningar deltagarna i årets familjeläger har.  Hmmm.  Om vi säger som så : De gånger jag varit på läger med små barn,  har jag haft väskorna fyllda med barnmat och modersmjölksersättning.  Jag har inte förväntat mig den servicen, särskilt inte när man befinner sig mitt ute i skogen på ett läger som egentligen är  tänkt för större barn.  Idag verkar det inte vara så.  Idag  ska alla ha full service.  Överallt.  Jämt.  Alla kräver sin rätt.  Det här syndromet gäller inte enbart på scoutläger utan i samhället överlag.  Intressant.  På samma gång som jag lite med hornen i pannan funderar om alla blivit totalt handlingsförlamade. Men det är en helt annan historia. 

Men nu,  nu ska jag försöka väcka familjen igen.  Vi måste få packandet färdigt någon gång! 

Förresten,  idag är det svärfars födelsedag.  Jag ber att få gratulera!  ❤