Posted in Uncategorized

Det är mycket nu version 2.0

IMG_20170510_164936_1.jpg

Förlåt att jag inte uppdaterar min blogg. Jag ser ju att ni tittar in. Livet är bara lite väl hektiskt som bäst. Alldeles för mycket att göra så allting blir lidande. Jag försöker släcka brandhärdar både här och där, vilket resulterar mest i kaos.

En familjemedlem (till familj räknar jag alltså “storfamiljen” runt omkring oss) har blivit sjuk och tillbringat två veckor på sjukhus. Imorgon blir det operation och då hoppas vi att allting blir bra igen. Kvällar går i varje fall åt i  att hälsa på på sjukhuset, upprätthålla marktjänst och däremellan försöka upprätthålla ordningen också på hemmafronten.

IMG_20170506_210748_137

Barnens teaterspelande tar också sin tid så bilen kör för närvarande flera gånger i veckan till Kronoby.

På sångfronten för min egen del är det också intensivt. Senaste helg sjöng Vilja på åldringshem och på lördag blir det att sjunga under nattvandringen i Öja. Sen blir det en födelsedagsfest  och körfestivalen i Vasa.

Idag har jag spenderat dagen hos en kakelförsäljare. Vi har ju också ett badrumsprojekt som borde slås fast. Det kom så mycket emellan att även det strandade. Idag blev jag lite klokare, så nu skulle det gälla att lyfta luren och boka in datum för projektet.

Och däremellan är det tandläkarbesök, hälsogranskningar, vårfester, dragspelsfunderingar (ja på den punkten kom det önskemål idag – ska berätta mera senare!) och jobb. Det sistnämnda skulle jag inte alls ha tid med…

En dag i taget. Så mycket mer kan man inte göra.

Imorgon är viktig. Vi börjar med den. Allt annat kan kvitta.

Återkommer så snart jag fått fäste under fötterna igen.

Advertisements
Posted in Uncategorized

Gott Nytt År!

Finn fem fel 🤓 #onsdagsledigtblevtillmåndagsledigt #hemmamedsjuktbarn

 Nu var jag borta länge. Allt för länge. Men jag kände jag behövde en paus och ladda om och fundera vad det är jag riktigt vill. Kan inte påstå att jag blivit klokare, men lite mer horisont har jag fått.

Får väl börja med att säga GOTT NYTT ÅR! För det hoppas vi på . Ett väldigt bra år. Visst var det gångna året också bra på många sätt, men där fanns också många saker som gärna hade fått vara annorlunda.

Idag är det måndag och för ovanlighetens skull är jag hemma.  Signe blev nämligen sjuk i feber och snuva. Lyckligtvis jobbar jag fortsättningsvis endast fyra dagar i veckan och tog därför och flyttade min lediga onsdag till att bli en måndag istället. Huruvida flickan är i dagisskick imorgon lär vi få fundera på. Ifall det inte går, har vi en liten backup-plan att ta till.

Ville bara säga ett kort hej innan jag fortsätter och klistrar in den historia jag lovade bjuda på redan i somras. Har man lovat något måste man hålla det också, eller hur? Men ni som inte orkar läsa – scrolla. Det är en hel del flum, flum och vårdvetenskap, men samtidigt är det tankar som jag gått och funderat på enda sedan barnen var små. Att skriva essän  och få tankarna ner på papper var ren och skär terapi, men det var också knepigt då jag inte hade skrivit den här typen av text sedan den dagen jag utdimmiterades som sjukskötare. Aldrig trodde jag då heller att jag en dag frivilligt skulle sätta mig ner och skriva någonting liknande igen. Men skam den som inte vågar ångra sig.

Är någon intresserad av att läsa Palmérs doktorsavhandling jag hänvisar till: Klicka här

Så håll till godo. Och alla ni ammande och icke ammande kvinnor i världen, håll huvudet högt!

 

 

 

Posted in aktuellt, familj, Uncategorized, upplevelser

Lilla familjen 

De två äldsta barnen har åkt iväg på Kulturkarneval till Grankulla. Sonen ska skriva låtar och flickan ska sjunga under dagarna där.  Kvar här hemma är vi fyra,  eller “lilla familjen” som Jörri kallar oss.  Egentligen hade vi tänkt passa på och åka och hälsa på tomten uppe i Rovanniemi med våra två yngsta,  men orken och pengarna tog slut.  Vi har haft aningen för mycket program på sistone för att det skulle ha känts lockande att sätta sig i bilen  och åka hundratals kilometer norrut.  Det är ju dessutom lilla jul nästa helg och då bär det iväg på vår traditionella lillajulresa tillsammans med hela tjocka släkten. 
Ellen var trots allt lite besviken över att vi inte åkte,  men jag garanterade henne att vi skulle  hitta på något annat roligt istället.  Eftersom Buu-klubben var i stan igår inledde vi därför fredagskvällen med ett besök på biblioteket. Mamma bredde gladeligen ut sin nytvättade jacka på golvet så att de två töserna inte skulle behöva sitta på det kalla stengolvet… 

Och idag,  efter att ha konstaterat att det är mässa i Jakobstad,  packade vi oss i bilen och styrde dit. Hem kom vi med en massa broschyrer och funderingar vad man skulle kunna hitta på.  Ellen testade studsa på studsmattan så högt att hon nästan flög i taket… Hon berättade efteråt att det var jätteroligt,  men jobbigt.

Hemvägen gick via Friends & brgrs och riktigt gott var det den här gången med.  

Innan vi kunde styra kosan hem, var vi tvungna att stanna till vid en mataffär.  Väl där inne kom Ellen ihåg att :

– Mamma,  jag är bjuden på kalas ikväll! 

Ahaaa.  Nå hon hann till kalaset,  blev försenad endast ungefär femton minuter.  Skulle vi ha åkt till tomtelandet skulle  hon  aldrig ha hunnit.  🙂

Så det blev en bra helg till slut.  Nu väntar vi bara på att resten av familjen ska komma hem.  Det är väldigt tyst och tomt utan dem.  Lilla familjen är nog bra,  men stora familjen är nog bäst. 

Posted in Bloggskrift 5, skrivande, Uncategorized

Koivusaari (uppgift 2a)

 

 

Aldrig har jag längtat hem så mycket

som när jag befann mig i Koivusaari

jag blev en prick i ingenting

trots att my life is everything

 

Det var mamma som prompt ville åka

“Lets be cosy and stay there for a while”

As if she´d never noticed

I would never ever give a dime

 

Den ena dagen i Koivusaari

var den andra lik

det var som om vi levde

mitt i träsket av Hudson creek

 

min mamma repade rötter

smekte vita stammar

hela halva dagen

så pass länge

det höll på att driva mig till vansinne

ja, göra mig alldeles galen

 

“What about me

what about what I want?”

protesterade jag till slut

Hon såg på mig sorgset

för att jag inte förstod

the simple meaning of

“being true”

 

 

Jag vaknade en natt av att mamma skrek

om jag inte vaknat

vad som hänt, ingen vet

hon stod där mitt i stormen

red den rakt itu

“my roots are dying in the woods”

she skrek

 

 

Jag glömmer aldrig tiden i Koivusaari

det var där jag finally found out

that time is not an object

when it comes to roots

and the power they have on you

 

Posted in Natur, Sjukdom och hälsa, Uncategorized

Sidensvans

 

img_7792-2Tandläkare  – check!

Utvecklingssamtal – check!

Dragspelsmöte – check!

Tidningsintervju – check!

Skjutsa Linnea till tåget – check!

Det blev bråttom värre på min lediga dag. Och som om programmet inte var tillräckligt blev lilla S sjuk. Eller det heter att hon blev sjuk redan i natt. Det var när hon skrek och jag lät henne flyga ner i vår säng som jag märkte det – ungen var ju brännhet! Ingen fara i taket, onsdag är min lediga dag. Problemet var ju bara att jag hade samlat en hel del sysslor på en och samma dag.

IMG_7843 (2).JPG

Men det löste sig. Sonen har ny läsordning och har lediga timmar mitt på dagen. Så medan Ellen och jag utvecklade oss, sov Signe dagssömn i all sköns ro här hemma medan storebror höll vakt. Men det hjälpte ändå inte. Febern har åter börjat stiga. Med feberglansiga, trötta ögon sitter hon som bäst och halvsover framför grötfatet. Vi blir alltså hemma imorgon också. Förhoppningsvis repar hon sig snabbt för tanken är ju att vi ska åka ner till Helsingfors och MGP-finalen på fredag. Det kan vi väl ändå inte tvingas missa?

Dagens guldkant heter sidensvansar. Under mina resor till och från hemmet har jag suttit och tittat på detta virrvarr av fåglar som belägrat vår gata just idag. Det tog en stund innan jag förstod vad det var frågan om.Det var som om häcken som omger vår gårdsplan hade blivit levande. Den dansade och krumbuktade åt alla håll. Fåraktigt satt jag och tittade på den genom bilfönstret och funderade vad det är som händer. Tills jag insåg att det var sidensvansar som satt där inne och kalasade på de röda bären. Och ikväll var det äpplen som utgjorde bästa delikatessen. Längs med gatan ser man träd på träd (läs rönnar) som tömts på bär´. Beviset för att det hänt just idag är att alla löven ligger i en stor prydlig pöl rakt nedanför trädet – en pöl som vanligtvis sträcker sin skugga ut över gatan. Där står de arma träden alldeles barskrapade och ser mest ut att vilja slå armarna omkring sig och skyla sin nakenhet.IMG_7808 (2).JPG

Och det där ljudet. Sidensvansarnas kurrande läten.  Jag kan inte höra mig mätt. Som små bjällror i vinden… Kan man annat än gilla dem?