Posted in Evas testkök, familj, upplevelser

Lite sportlov

cof

Lite sportlov var verkligen vad jag behövde just nu. Som siste man stängde jag dörren till jobbet på onsdag kväll med huvudvärken bultande under tinningarna. Huvudvärken hade inte gett med sig ännu under natten, men envist snörade jag på mig skorna i morse och försvann ut på promenad med Panda innan jag ens fått frukost i magen. Och där någonstans i skogen lämnade jag huvudvärken kvar. Skönt!

cof

Trots att vi har bott här i elva år är det sällan jag kliver in i skogen som ligger alldeles intill. Tills nu. Jag har ju äntligen fått en kompis att ta med mig hit – Panda. Hon älskar att gå till skogen för hon vet att här har hon en chans att få springa okopplad.

Vi är inte ensamma om att vistas i den här skogen. Under veckosluten rör sig här väldigt mycket människor. Trots snö är stigarna väl upptrampade. Jag har varit lite rädd för att gå vilse, men spåren andra människor lämnar efter sig har gjort att jag modigt börjat ta ut  allt längre rutter. Det är fascinerande att befinna sig där i skogen. Man hör staden fräsa någonstans långt i bakgrunden, men omgivningen speglar bara lugn och ro. (Bilderna är inte från idag- sörjan i skogen idag var inte lika vacker som snöfluffet under helgen).

cof

 

Efter frukost packade vi in hela familjen i bilen och åkte till grannstaden på äventyr. Vi hade en del saker att inhandla, bland annat en klänning till Ellen inför hennes semifinalplats i dragspel. Vi hittade en klänning till slut och jag kan berätta att klänningsutbudet för en nioåring är magert.  Vi har sökt i många affärer här i Karleby utan resultat och därför hade vi lagt vårt hopp till grannstaden. Och hoppet infriades. Jeee! 🙂

IMG_20170302_135146.jpg

Efter en lyckad klädjakt blev det pizzabuffé på Mr Bank. Slurp säger jag. Pizzorna på det här stället är lite mer sofistikerade och tunade än vanligt och satte sig absolut rätt i gommen. Jag är övertygad om att vi kliver in här fler gånger.

cof

Innan vi styrde kosan hemåt många påsar rikare hämtade vi vår bil där den lite ensam stod i torgparkeringen. Nu tycker jag nog ni Jeppisbor ska börja använda er fina parkering! Så mycket pengar och slit som satts ner på detta bygge tycker jag verkligen att ni ska använda det också. Det är ju lite harmt annars…

cof

Det blev ett andra besök till grannstaden ännu ikväll… Ett erbjudande om kaffe i glada vänners lag tackar man inte nej till. ❤

En intensiv men glad dag är till ända. Jag kommer att sova med ett lyckligt leende på läpparna i natt. 🙂

God natt världen!

 

 

Posted in familj, Resor, Sommar

Morgonstund har guld i mund,  eller? 


Klockan säger halv tio men ännu har inte ett endaste barn synts till.  Jörri gjorde en drive med att försöka väcka dem för en halvtimme sedan, men utan resultat.  Efter det gick han ut för att klippa gräsmattan – det som normalt är sonens uppgift.

Varför denna brådska?  Jo,  imorgon åker alla utom jag och Signe på scoutläger. Innan de åker måste allt gräsklippande vara gjort,  för med en vaken Signe lär jag inte få det gjort. Och grannarna lär surna om jag startar gräsklipparen klockan 23..

Scoutlägret är en stor historia.  17500.scouter samlas i Tavastehus.  Barnen har väntat på detta i flera veckor.  Nu hoppas vi bara på fint väder och inget regn.  Jag har varit på ett liknande  storläger år  2004. Det var året när regnet föll över halva tiden av lägret. För det mesta satt jag i tältet och hade tråkigt.  Linnea var baby och kunde inte gå ännu  så jag hade knutit knut på fötterna på hennes “kurabyxor” för att hon inte skulle bli blöt där hon kröp fram. Nere i scoutbyn flödade vattnet mellan tälten så  att man blev tvungen att gräva kanaler.  Sådana äventyr  väntar man alltså frivilligt på…  Men inte jag,  även om jag kan tycka att det är väldigt fascinerande hur man kan dra i land ett så stort projekt.  Vi talar ju om en mindre stad mitt ute i skogen! 


 Mest intressant tycker jag ändå är att följa med önskningar / förväntningar deltagarna i årets familjeläger har.  Hmmm.  Om vi säger som så : De gånger jag varit på läger med små barn,  har jag haft väskorna fyllda med barnmat och modersmjölksersättning.  Jag har inte förväntat mig den servicen, särskilt inte när man befinner sig mitt ute i skogen på ett läger som egentligen är  tänkt för större barn.  Idag verkar det inte vara så.  Idag  ska alla ha full service.  Överallt.  Jämt.  Alla kräver sin rätt.  Det här syndromet gäller inte enbart på scoutläger utan i samhället överlag.  Intressant.  På samma gång som jag lite med hornen i pannan funderar om alla blivit totalt handlingsförlamade. Men det är en helt annan historia. 

Men nu,  nu ska jag försöka väcka familjen igen.  Vi måste få packandet färdigt någon gång! 

Förresten,  idag är det svärfars födelsedag.  Jag ber att få gratulera!  ❤