Posted in familj, Resor, Sjukdom och hälsa, upplevelser

Sköna nätter i Borås 

Så var vi då framme i Borås på hotellet Sköna nätter. Som jag konstaterade här tidigare blir standarden på hotellrummen bara bättre och bättre.  Och det utan att priset behöver bli högre.  Det  tackar vi för.  Väntar med spänning på grande finale som är imorgon på ett hotell i Stockholm. 


Om vi spolar tillbaka dagen så inleddes den egentligen genom att åter en gång lämna E4:an och kryssa ut på landet. Detta efter ett tips av föräldrarna till Ellens kompis i Gränna.  Vi åkte genom färggranna höstlandskap för att till slut åka igenom “äppeldalen” med äppelträd på bägge sidorna om vägen.  Vi stannade till vid Rudenstams bär och frukt där man kan köpa det mesta som kan tillverkas av äpplen.  Vi köpte faktiskt ingenting utan gick endast  omkring och kände av stämningen och suckade över alla äppelträd som växte i långa rader upp och ner i backen. 

Sen tryckte vi gaspedalen i bottnen (hmmm…) och susade iväg till Ullared och det gigantiska shoppingcentret Gekåsen.  Vad kan man säga om det stället?  Annat än att människan är allt bra knasig. Vi kom fram klockan 12:30 och trots att det var vardag var det smockfullt.  Folk körde med en,  två,  tre!  kundvagnar per lurk och alla lika fullastade! Visst,  det var billigt,  men inte kan man köpa hur mycket som helst för det. Som prisexempel kan jag ge ett träpussel med knappar vi köpte åt Signe. Dessa pussel är en stor favorit just nu.  Hon bygger och bygger och bygger pussel.   Detta pussel  kostade ca två euro på Gekåsen.  Jag köpte ett dylikt pussel åt henne i födelsedagspresent från Prisma senaste vecka och då betalade jag 9:90…  


Ut ur affären kom vi alltså med två sådana pussel och några julklappar till,  godis , en tröja och några småsaker. Det var så hysteriskt inne i varuhuset och när man märker att  människor inte ens bryr sig om att man har en liten en i resebarnvagnen utan kör rakt på utan att blinka,  då blir jag rädd.  Under våra fyra  timmar i affären  såg vi ungefär hälften av affären.  En stor del av tiden gick nämligen åt att köa och äta  vid restaurangen. För att inte tala om köandet till kassorna för att komma ut!  Vi åt alla sex för ca 35 euro och det kan man inte precis säga att är dyrt.

En liten del av kundvagnsparkeringen invid restaurangen…

Visste ni att att på Gekåsen har alla kundvagnar ett nummer?  För jämnan ropades upp nummer på vagnar som tappats bort. Ganska intressant egentligen. Och konstigt. 

På Gekåsen hade vi stämt träff med våra vänner K och I.  De hade redan varit och handlat när vi kom och satt i caféet och gjorde sig redo för hemresa. Eftersom I sitter i rullstol hade de fått parkera alldeles invid dörren,  medan vi  hade fått leta en bra stund innan vi hittade en ledig ruta.

 Ikväll har vi även hälsat på hemma hos våra vänner och  ännu imorgon innan vi åker vidare kommer vi att sticka oss in ytterligare  ett varv. 

Signe då?  Jo hon hänger med.  Hon hostar, är lite hes och ibland har hon känts lite febrig, men jag är  ändå osäker på om hon alls haft någon feber idag.   Hon är betydligt bättre i form än igår. 

Och så länge hon får lägga pussel är det ingen fara.  🙂

Advertisements
Posted in konst, Natur, skrivande

Arbete att hämta 


Förlåt att jag skriver lite mindre igen.  Jag skulle gärna skriva,  hjärnan skriker av tankar,  men jag hinner inte skriva ner dem.  Hela tiden händer någonting annat som först måste tas omhand innan jag kan sätta mig ner.  Och när jag äntligen sätter mig,  är jag så trött att ögonlocken trillar igen.  Vi har taskiga nätter åter en gång. Lillfröken skriker för jämnan.  Det är konstigt. På dagis säger de att hon är så duktig och verkar ha vant sig vid de nya rutinerna. Här hemma är tillvaron i obalans.  Jag får knappt lämna henne ur sikte innan hon rusar efter:

– Nenne komme me! 

Så hon hänger med.  Ikväll var vi på möte till Edsevö och bara jag får morgondagens körövning förbi,  lovar jag ha henne runt halsen resten av veckan.  Egentligen skulle det finnas två föräldramöten att gå på,  men förnärvarande prioriterar jag hemmet.  Maken får referera  vad det har  pratats om.  


I helgen tömde vi kylskåpet ute på villan.  Det är ytterligare ett hösttecken att  det börjar dra ihop sig till ett avslut.  Lite målfärgsburkar har jag också plockat med mig  hem – utifall det skulle frysa.  Potatisen är upptagen ur landet,  liksom morötterna.


En fin helg ute på villan hade vi.  När vi inte orkade elda bastun på kvällen,  gjorde vi det på morgonen istället. Vi såg på film,  stekte våfflor till våra föräldrar för att jag hade haft födelsedag och bara kopplade av. Och Ellen vågade sig till och med på ett sista dopp,  men fy vad kallt det var!  


Men nu faller ögonen igen trots att jag så gärna skulle vilja skriva.  Jag har annars börjat printa ut mina skriverier.  Jag har cirka 150 sidor med material som jag tänker titta närmare på.  Allt skriver jag inte ut,  utan väljer och vrakar och skriver om.  Men det är roligt – att äntligen se vad det är jag håller på med för jämnan. Så bästa förläggare som vill ha en annorlunda bok – hör av er. Eller du som vill vara min korrekturläsare och vågar ge  ärliga och rättframma kommentarer. Här finns arbete att hämta.  😂 

Posted in Sjukdom och hälsa, skrivande

Hälsningar från landet veckoslut 

Hej allihopa! 

Jag sitter ute på trappan på villan  i kvällningen och skriver.  Vi har det bra även om jag fryser lite.  Det är höst i luften och när solen går ner blir det snabbt kallt och kyligt.  Även myggorna hittar fram.  Bäst att se till att inte bli biten. Jag har hört att harpesten som många insjuknat i,  smittar via just myggbett. 

Det blev en bättre dag på fredag.  Jag fick höra att Signe både  ätit och sovit. Och det märktes. På torsdag hade hon tydligen inte ätit ordentligt – inte undra på att  det blev lite stökigt innan vi fick mat på bordet.  

I övrigt är hon inte riktigt sig lik.  Hon funderar nog vart hennes trygga, ombonade värld har  tagit vägen.  De senaste nätterna har hon vaknat tre till fyra gånger per natt och tankat närhet. För jo,  jag ammar henne ännu. Nu ser jag hur ni höjer på ögonbrynen.  Ammar ännu? Jo,  vet ni inte att WHO rekommenderar att barn ammas tills de är två? Så jag försöker göra som de säger.  🙂 Hos oss handlar det närmast om amning till natten,  men nu när hennes värld vänts ut och in, så måste hon kolla för jämnan att vi nog är kvar.  Varken Jörri eller jag får inte heller lämna huset utan henne.  Så fort vi närmar oss ytterdörren skriker hon :

– Nenne komme me! 

Så hon hänger med överallt.  Jämt. 

På tal om amning.  Jag lovade i vintras att ni ska få läsa min essä jag skrev inför en tävling.  Jag sa redan då att texten  aldrig har en chans i en tävling – tänk er själva en karl som tvingas sitta och läsa om amning.  😂😂😂 Så nej,  jag hade rätt, det blev ingen vinst.  Om jag minns rätt gick alla pris till Sverige, trots att det var en finlandssvensk tävling.

För min del var det i “terapeutiskt syfte” jag skrev essän – en liten hämd efter allt strul med amning jag haft i min karriär som mamma.  Men ni ska få läsa,  bara jag är hemma igen, kommer ihåg  och  får vevat igång datorn och klämt in texten här. Texten är ganska lång  så jag tror vi får ta den i etapper.    🙂

Snart är  bastun varm och dags att bädda ut sängar åt alla stora och små varelser. 

Ha en skön kväll! 

Hälsningar från Eva i veckoslutslandet

Posted in familj, musik, Natur, Panda

Mitt liv.nu

Klädmärkning. Lillan ska börja på dagis. Dags att sätta namn på prylarna.
Brillor. Jag har blivit med brillor. Plötsligt klarnade världen.
Cirkustält?
Nej., det drar ihop sig till kräftskiva. Har precis tömt frysdisken vid Prisma på kräftor så snart kan festen börja!
Färgklickar i min värld
Utanför mitt fönster igår. Jag antar att det betyder att det börjar dra ihop sig till MGP – fest… Hoppas inte soptunnan kom på bild…