Posted in funderingar, musik

Vad vore jag om du inte fanns

Helen Sjöholm menar Gud när hon i den här sången konstaterar “vad vore jag om du inte fanns”.

För min del får den här sången bli en kärleksförklaring till maken. Det är flera saker som inte är bra just nu, saker som får sommaren att grumlas i kanten. Och det blir liksom inte roligare när man ser ledsna människor omkring sig. Ibland funderar jag vilket som är enklare, egna ledsamheter eller andras.  Kanske ändå de egna, dem rår jag på. Andras är svårare, allt man kan göra är stå vid sidan, stryka bort en tår. 💔

Det är i varje fall sådana dagar jag blir extra påmind om klippan jag har i mitt liv. Så Jörri vad vore jag om du inte fanns?❤

Advertisements
Posted in familj, funderingar, kärlek, vardag

Älska dig å!

IMG_20170109_104846_554.jpg

– Älska dig å!

Eller fritt översatt från dialekt till finsvenska:

– Älskar dig också!

Så säger Signe när hon kommer rusande och ska upp i famnen och borrar in huvudet i min halsgrop. “Älska dig å.”  Som om jag precis sagt “Jag älskar dig” och det har blivit hennes tur att svara.

Signe behöver ingen som säger först. Hon älskar förbehållslöst. No matter what. Hon “älskar å” och räknar med att alla andra känner likadant. Så rätt hon har.

Kanske vi vuxna borde ta modell och också älska utan att fordra att motparten alltid ska älska först.

Älskar er å! ❤😉 Glad påsk! 🐥

Posted in familj, kärlek

Saknad 

Ibland när man saknar de där som inte finns längre,  känns det skönt att göra någonting praktiskt av saknaden.  Fammo kom alltid med en bukett blommor till mig när hon hälsade på.  Nu är det min tur att plocka blommor till henne och mommo. 

Nu börjar blomlagren i trädgården ute på villan  så  smått att sina så då blir det att ta till andra material istället.  I skogen finns mycket att hämta. 

Förresten fammo,  jag blev  rädd häromdagen när sotaren hälsade på.  Han hittade en död  liten fågel i vår skorsten. Där låg den i asklådan alldeles grå och smutsig efter att han tömt skorstenen på sot.

– Har ni inte lagt märke till några konstiga ljud inifrån skorstenen? frågade han.

Jag skakade på huvudet.  Nej det har vi inte,  men vi har ju också bott mycket ute på villan. 

När han gått började jag fundera.  Tänk om det var du farmor?  Jag ser ju alltid hur du kommer och hälsar på mig i form av sädesärlor.  Till och med Jörri säger det nuförtiden :

– Nu  är din fammo här. 


Så jag började fundera om nyfikenheten ändå hade tagit överhanden och du hade flugit  in i skorstenen för att kika på vårt hus när vi ändå inte var hemma. 

Den här kransen är Ellens konstverk.

Men vet du fammo vad L sa när jag berättade om mina knasiga  funderingar?

– Men mamma,  inte skulle Mimmi ha gjort någonting så tokigt.  

Hon har så rätt. 

Posted in familj, Sommar

Våt in på bara kroppen 

Vad gör man inte för sina barn?  Imorgon ska det bli kalas för Ellens kompisar. Inget kalas på villan om inte Norrlands tunnan är varm.  Så vad hjälper det att det regnar.  Tunnan ska tömmas,  tvättas och fyllas ändå. 

– Behöver vi verkligen torka ur den? undrade maken, helt uppenbart rädd för regnet  och att behöva lämna det sköna soffhörnet där han hade placerat sig. 
– Klart vi måste, men oroa dig inte.  Jag fixar det, sa jag överdrivet hurtigt. 

Eftersom vi inte använder kemikalier i vår tunna,  gäller det att byta vattnet mellan varje  badtur.  Ingen vill ju bada omkring i badvattnet från dagen innan där hudavlagringar och ev humus från sjön flyter på ytan…  Våra barn gillar nämligen att doppa sig i sjön och sedan värma sig i tunnan och sedan  tillbaka i sjön igen.  Så håller de på och givetvis gör detta   att badvattnet snabbt blir smutsigt. 

Så jag tog min gamla rock som jag hade redan när jag gick  i högstadiet, men som jag har sparat “utifall att” och hängt upp på en krok i  villan. Tydligen hade den hängt väldigt länge där  för det plastliknande tyget hade vittrat fast på  träknoppen på väggen. Fortfarande ändå väldigt nöjd med mig själv över att jag ändå hade sparat jackan,  drog jag den på mig och begav mig ut i regnet. Tänk, jag hade vetat  all den här tiden att det skulle komma en dag när jackan  kom  till användning! 

Att torka ur en Norrlands tunna samtidigt som regnet öser ner,  är ett klart konststycke,  kunde jag snart konstatera. Det blir liksom  aldrig torrt och du har  ingen klar bild över var du torkat och var du inte har gjort det.  Men ryggen som är vänd mot himlen blir desto blötare…  Tyg från 90-talet har tydligen ett bäst-före-datum innan 2016.  Inte en tråd var torr efter utfört uppdrag. Ingen panik.  Sant som det är  sagt,  den som spar han har.  Snabbt trollade Jörri fram en av sina gamla avlagda t-skjortor han sparat “utifall att “och Jacobs gamla joggingbyxor har aldrig suttit  så bra.  Själv hittade jag min egen tröja jag hade glömt här senaste gång  vi var här. Så här ligger jag nu ren,  torr och varm  på sängen i bastukammaren och skriver blogginlägg i väntan på att tunnan ska fyllas med vatten. Har man ens rätt att klaga? 

Men vädret – vad håller du på med egentligen ?  Igen regnar det. Suck.  Måste säga att jag känner mig aningen uppgiven med denna sommar.  Jag skulle gärna resa bort till varmare trakter om det bara var möjligt. 

Förresten, sonen är hemma igen. Ordningen är återställd.  För närvarande firar han och hans flickvän att de har varit tillsammans i ett år.  Märkligt.  Tänk att jag inte längre kan komma ihåg hur det var när jag och Jörri hade sällskapat ett år.  Vad gjorde vi då?  På den tiden var allt sånt så viktigt.  Idag är det bra om jag kommer ihåg bröllopsdagen…  Usch vad trist. Allting förändras med tiden, men säg, om jag ska vara riktigt ärlig så  trivs jag  nog riktigt bra med  att ha det så här också.  🙂