Posted in motion, Panda

Det blev bara så 


Det var inte tänkt att vi skulle springa.  Det bara blev  så. Knappt hann vi ut genom dörren innan jag kände hur benen flög iväg nerför trappan. Lilla björnen var inte sen att hänga på. Springa är ju vad hon älskar mest.  Vi hann inte mera än löpa genom vårt  kvarter innan vi stötte på första bekanta ansiktet.  Det var lilla björnens människosyster från hennes förra familj..

– Vad ni kommer hårt farande,  skrattade hon och böjde sig ner för att klappa Panda.  Under tiden berättade  jag om hur mycket lilla björnen skulle vilja att vi springer när vi är ute och rastar henne. 

– Problemet är att man borde tänka till lite innan och inte hasta iväg klädd i endast jeans,   sa jag och pekade på mina byxor. Jag hade ju verkligen inte tänkt att vi skulle springa den här kvällen.  Det blev bara så. Ett spontant infall .


Vi skildes åt och lilla  björnen och jag fortsatte vår kvällslänk. Det blev en ganska lång länk på nästan en timme.  Vi ömsom sprang och ömsom gick.  När det prasslade värre än vanligt i buskagen,  sprang vi hårdare och när det var mera vägbelysning, tog vi det lite lugnare.  Jag blir så paranoid i det här mörkret. 

Problemet när jag är ute och galopperar är att jag inte hittar sömnen efteråt.  Min kropp blir så upp i varv att det behövs mer än en natt för att komma ner på jorden  igen.  Fullmånen gör knappast det hela bättre heller. 

Så här sitter jag nu <gäsp> och benen är alldeles stumma efter gårdagens energiutlopp. Visst var det skönt,  men oj vad skönt det skulle ha varit att få sova också i natt. Motion har sina avigsidor. För mig alltså. 

Hoppas i varje fall att ni får en bra dag och en glad vecka! 

Advertisements
Posted in Evas testkök, motion, Panda

Spring i benen 

Vet ni vad jag gjorde igår?  Jo jag var ute och sprang.  Det är någonting jag länge tänkt börja med,  men inte kommit till skott.  Allt sedan vi blev med hund har intresset allt mer  vuxit fram.  Vi är ju för jämnan ute och går och hunden vill ibland sätta in den där höga växeln.  Då springer vi.  Öronen fladdrar på den och svansen står rakt upp i skyn. Den ser så lycklig ut.  När jag inte orkar eller helt enkelt inte  har lust att springa ( det är ju jobbigt!) ,  då tar den kopplet i munnen och vänder sig om mot mig med glittrande ögon som säger:

– Kom igen nu, latmask! 

Igår var vi alltså ute och sprang på riktigt. Fråga inte avståndet för det vet jag inte.  Jag borde plocka fram stegräknaren igen.    Idag är jag i varje fall  så öm i kroppen att varje rörelse känns som en plåga.  Ajjjj!  Men mera spring ska det bli,  men inte varje dag.  Vad jag har förstått ska man inte löpträna med en hundvalp som ännu växer. Det är inte bra för den.  Men eftersom inte jag heller är någon van löpare och inte har några planer på att  börja springa maratonlopp,  så tror jag inte att de 1-2 gånger per vecka vi är ute och springer, kommer att bli  några problem.  Vi tar det försiktigt,  valpen och jag.  Dessutom är det valpen som bestämmer takten och pauserna – sedan är det bara att försöka hänga med. 

Medan vi var ute på länk hade jag en rabarberkaka i ugnen.  Den var riktig god med glass.  Jag tog ingen bild på den för den var aningen för länge i ugnen – jag trodde nämligen jag skulle hinna hem snabbare än jag gjorde…  Men smarrig var den med den flagade mandeln ovanpå.  Testa!  Receptet hittar du här.