Posted in Inredning, Sjukdom och hälsa

Badrum och andra sorger

IMG_20170510_192915.jpg

Idag känns det lite så här. 💔 Expertisens märkliga operation gick idag inte att utföra. Det kunde de ha frågat mig redan från början om. Tyckte redan när jag hörde planerna att det lät aningen märkligt. Meeeeen, man ska inte betvivla  medicinens under. Inte ens när bondförnuftet säger nej. Eller? Förlåt, men hela den här historien börjar bli snudd på absurd. Jag vet snart inte om jag ska skratta eller gråta. 💔

Försöker bota mina negativa tankar med att tänka på kakel. Stenhårt. Om jag vill ha beige eller grått golv i hjälpköket. Ja, ni hör. Jag har övergett mina planer på schackrutor. Nu är det mindre brokigt som gäller. Troligtvis grått golv i badrummet och vita, stora kakel på väggarna. Som blickfång i allt det vita kommer det att bli ett mörkbrunt badrumsskåp.

Trist att jag måste glömma vår runda badrumsspegel –  den jag tycker så mycket om. Men för att få rum för alla tandborstar och rakgrejor, för att få ett slut på köbildningen på “tandborstningstoaletten” om morgnarna, gäller det inse att jag måste avstå från något så simpelt som en spegel. 💔

Men det känns lika olustigt som för äldsta dottern vars “padda” kollapsat  och det enda som gick att göra för att få liv i den igen, var att  uppdatera den helt och hållet. Resultatet blev att alla hennes kära gamla filmer försvann. Hon som hade filmat vardagsliv för några år tillbaka. Vi brukade se på dem ibland och fnissa över hur annorlunda allting då var. Det var fina filmer. Barnhumor på hög nivå.  Men nu är allt putsväck- borta!

Sagan är alltså all. För gamla minnen och spegeln också.

Nej vet ni vad , nu en frisk promenad runt kvarteret med småflickorna och hunden. Kanske det skulle bota missmodet för en stund.

Suck.

Advertisements
Posted in Sjukdom och hälsa

När allt man vill är bli frisk

img_20170121_115326_362

Antibiotikan biter. Crp var nere i femtiosex idag. Det är bra, men ändå inte bra. Idag är jag så trött på den här sjukan. Kroppen värker av allt liggande, men huvudet klarar inte av att vara uppe. Särskilt inte när febern sätter igång. För den kommer i cykler. En gång på morgonnatten och en gång på eftermiddagen. Då är det bara att käka Burana, jag som i normala fall brukar klara mig med barnpanadol. Men när febern sätter in stöten då börjar örat att jämra sig och du vet att den där Panadolen aldrig kommer att ha en chans. Då blir det bara att leta fram den där burken med stort B. Och när Buranan äntligen fått ner febern är tacken en vibrerande kropp. Jag får sån hjärtklappning av den där medicinen att jag ibland funderar om febern ändå inte hade varit trevligare att ha.

Så urk. Här ligger jag efter att åter en gång ha fått ner kroppstemperaturen i normalt läge igen. Maken har varit i jobb hela eftermiddagen och under tiden har våra ungar dammsugit och plockat upp i hela huset. ❤ De är världens bäst. Hur jag ska kunna kompensera dem för detta får jag allt fundera på. Jag menar, jag har ju gott om tid att fundera på sånt nu.

Imorgon hoppas jag att världen vänder och jag blir mig själv igen. Framförallt vill jag ha tillbaka mitt huvud. Särskilt högra sidan. För det har jag ingen kontakt med längre. Hörseln är borta och det känns som om resten är inlindat i bubbelplast.

Frisk! Jag vill bli frisk! Hur svårt kan det riktigt vara?