Posted in funderingar, musik, Resor

Tvekar

IMG_20170828_203926.jpg

Jag vet, någon av er kommer att tycka att jag är konstig.  Någon annan kommer kanske att förstå mig helt. Problemet: Jag ska ut och resa. Italien. Åtta dagar. Åtta dagar utan mitt gullegryn Signe. 💔 Jag begriper inte hur det ska gå. Eller så går det av bara farten. Suck.

Ikväll har jag äntligen förmått mig ta in  resväskorna. Jag borde börja packa. Åtminstone kika på vad jag behöver. För jag vet att det behövs en  och annan uppdatering på t-skjortfronten. Jag har nämligen inte behövt några t-skjortor på hela  sommaren. Istället klätt mig  i klänning. Och tröja! Men nu ryktas det om temperaturer upp till 30  grader. Det bli att splita av sig. Visa benen. 😉

Visst, det låter härligt. 30 grader. Venedig. Gardasjön. Men ändå. Jag vet inte…

Jag åker  trots allt inte ensam. L och E följer med. För det här är Ls resa. Hon och a-orkestern ska på svarsvisit till Italien. Ni kanske kommer ihåg att vi hade två italienska ungdomar boende hos oss förra sommaren?

L ska bo hemma hos en familj medan E och jag huserar på hotell.  Det kommer att bli spännande. En massa glass. Varmt. Och musik.

Men. Egentligen skulle jag må bäst hemma. Förbaskat Jörri, varför kryssade vi inte i att vi åker allihopa?

Det blir nog säkert bra. Sen.

Advertisements
Posted in blommor, Sjukdom och hälsa, Sommar

En mammas liv

Screenshot_20170605-202037.png

Igår funderade jag, log drömskt för mig själv:

-Vad månne ska jag hitta på imorgon kväll?

För skolan är äntligen slut. Alla måsten är övervunna. Det är bara jag och Signe mot världen. För flickorna skulle åka på musikläger till Nykarleby och sonen skulle börja sommarjobba.

Idag tog jag ledigt 2,5 timmar mitt på dagen enkom  för att skjutsa flickorna till lägret. Satt och kände mig förväntansfull inför kvällen där jag satt och rattade riksåttan fram. Fruktansvärt mycket bilar var i farten, men äsch, det var inga problem. Jag hade för en gångs skull inte bråttom.Det fick ta den tid det tog.

Framme i Nykarleby hjälpte jag Ellen att bädda sängen innan jag kramade om dem  bägge två och sa:

-Vi ses på torsdag!

För på torsdag måste jag hämta Ellen igen. En viss Mr President hälsar på i Karleby. Mer om det senare.

Jag hann tillbaka till jobbet, åt en sen lunch, jobbade lite till för att inse att dagen knappt hann börja innan den var slut.

Jag skulle precis packa ihop mina prylar, stänga datorn och åka iväg och hämta Signe när telefonen ringer.

-Ja det är från lägret. Ellen har blivit sjuk…

Pang! I den sekunden sprack min lediga kväll. Istället för att åka hem och göra som alla andra gör, slänga mig på soffan och koppla bort någon halvtimme, fick jag istället packa Signe i bilen, köra via affären och köpa middag åt oss i form av bananer, drickyoghurt och chips… (jag vet! Inte den mest näringsrika, men den här gången blev jag tvungen att improvisera illa kvickt…) och sedan ut på riksåttan igen.

Så idag har jag alltså kört 250 km. Nykarleby tur retur gånger två. Mammas taxi.Med mig hem på den sista resan hade jag en magsjuk tös som satt och spydde i en plastkasse… Nästan så att det började svänga i min mage med där jag och Signe satt intill och knaprade på  chips…

Urk. Så ledsen för Ellens skull. Hon skulle så ha velat gå på lägret. Om det blir något läger alls för hennes del återstår att se. Hon mår fortfarande fruktansvärt dåligt.

Jaha. Det var den dagen.  En mammas liv i ett nötskal. Kvällen avslutades med en uppfriskande promenad i hälllregnet.

Men. En tröst i bedrövelsen.   Tulpanerna blommar!

För tulpaner, det älskar jag. Vilken tur för det.

Posted in aktuellt, musik, upplevelser

Äntligen förbi

 

 

IMG_20170326_132846_422

Vi kom iväg på vår dragspelsresa ändå. Signe hade feber ännu på natten innan vi skulle iväg (över 39…), men galna föräldrar som vi är beslöt vi ändå chansa… Och tur var väl det, för febern höll sig borta nästan hela lördagen och flickan var sitt vanliga jag. Idag har hon igen haft lite feber, men ändå orkat relativt bra. Jag hoppas att allting reder upp sig nu när vi kommer hem till egen säng och vanlig vardagslunk igen.

IMG_20170326_133607_673

 

Och vår dragspelare då? Jo hon var helt nöjd med resan. Hon var lite spänd innan, men första låten som alltid krånglat, gick som en dans. Den andra låten “Punasaappaat” som däremot alltid varit hennes bravur, gick istället lite sämre. Eller som hennes lärare sa: “Du halka lite i diket, men hitta upp på vägen igen. Jag är stolt över dig. Ellen”.

 

Av femton semifinalister gick sju vidare till finalen i sommar. Ellen var alltså inte bland dessa, men var mäkta  lycklig över att ha fått vara med. Hon lyste som solen själv där hon efteråt stod med sitt diplom, prisbuckla och den stora mjukissälen. Det blev ju inte sämre heller när man i bussen firade henne efteråt  med ett dragspelshalsband och choklad med motiveringen att hon spelat sig in i deras hjärtan. ❤

dig

Deltagarna i semifinalen var verkligt duktiga. Domarna efterlyste efteråt att lärarna borde satsa mera på musik som motsvarar barnens nivå i spelandet och inte på musik som är alldeles för svår.  Jag håller helt med. Låtarna barnen (kom ihåg att man får vara max  tio år gammal för att få delta i hopeinen harmonikka! ) spelade var verkligt svåra låtar och ibland blev det problem. Personligen har jag svårt att tro att barnen verkligen gillar dem här typen av musik. Jag menar, knappt tio år gamla och har som sin favorit en svår finländsk tango alternativt märklig klassisk musik? Njäe. Jag tror inte det. “Nils Holgerssons resa” och Emil i Lönneberga i variationer var musikstycken jag tyckte var bland de mer lyckade i det här sammanhanget.

 

Nu åker vi hem till vardagen igen.  Skönt, men också roligt att ha fått vara med. Mest problem ställde sommartiden till med. Efter att ha stängt av automatisk uppdatering av tiden på mobilen och samtidigt flyttat fram klockan en timme framåt, trodde jag att jag lyckats undvika svensk tid(båten kryssade ju till Stockholm utan att någon fick gå i land). Det visade sig att vi ändå var en timme för tidigt i farten… inte för att jag sov innan klockan ringde heller. Det var så fruktansvärt mycket oljud under natten när båten var in och vände i Mariehamn.  För att inte tala om ilskna röster mitt i natten utanför vår hytt…

Kommer ni ihåg att jag såg fram emot att få äta på buffén? Just nu säger jag bara urk vid tanken på dylik mat. Tacka vet jag rostat rågbröd med smör och ost… Hem ljuva hem.

Märkligt hur kortsiktiga ens önskningar kan vara…

Posted in aktuellt, musik

Vilken tur att vi får tycka olika

Igår var det Melodifestival i Sverige. Jag följde med finalen med ett öga. Jag hade fullt upp med att klistra in avlidna släktingar i mitt megafotoalbum. Det är så intressant att jag knappt kan slita mig. (Pappa -vi skulle behöva sätta oss ner och titta igenom. Och mamma, det börjar bli dags för dig att samla ihop alla dina lösa fotografier. De ska också in i album – nu!)

Men mitt under allt klistrande måste jag ändå kasta ett öga på min favorit Jon Henrik Fjällgren. Jag slog till och med vad om att han vinner. Det gjorde han inte. Han blev istället en god trea och jag fem euro fattigare. Fast Linnea, som jag munhöggs och slog vad med,  var lika besviken hon med. Hennes favorit gick det inte heller bra för.

Låten som vann är nog helt ok, men i mina ögon åter igen bara en representant för dagens”döda” värld där allt man bryr sig om är utseende och åter utseende. Det kändes inte äkta. Bara påklistrat.

Så Jon Henrik var i mina ögon bäst även om jag måste godkänna att hans kollega stundtals var lite falsk… Men i helheten fanns känsla, ursprungsfolk, kärna… Kort sagt, jag hade ståpäls.

Så Jon Henrik du kanske inte vann, men för mig var du en vinnare. Jag kommer att betala min skuld med stolthet.

Posted in familj, musik

Önskas köpa en elbas 


Nej. det är ingen julklapp.  Det är sonen som är på jakt efter  en fungerande, gärna förmånlig bas. 

Vad han ska ha den till?  Jo han skriver musik och bandar in den själv i sin lilla “studio”.  Jag har fått höra något av det han gjort  och måste säga att det låter riktigt proffsigt. I och för sig är jag ju jäv när det gäller bedömning,  men ändå… 

Som det är nu,  saknar han en bas. Suck säger jag till ett instrument till i huset, samtidigt som jag håller med honom att han måste få satsa sina slantar  på det han vill.  Det kunde ju trots allt vara något mycket värre än ett instrument han vill köpa… 

Mamma som jag är har jag givetvis försökt ge några bra tips hur han producerar basljud utan en basgitarr.  Jag menar, med dator är väl allting möjligt nuförtiden?  Ni skulle ha sett hans min…. Hmmm.  Antar att jag bör hålla mig till det jag förstår mig på så håller han sig till sitt. 

Men du,  har du en bas för mycket i garderoben – ta för all del kontakt! svalungesommar (at) gmail.com

Posted in aktuellt, musik

Får det lov att vara kaffe eller vin?

viljaka-ren-28

 

Jag har alldeles glömt bort att bjuda in er till Viljas konsert på lördag 29.10.2016! Vilja är den lilla kören på åtta personer där jag sjunger med. För första gången ordnar vi konsert och detta på självaste Torgare i Kronoby!

Eftersom utrymmena är begränsade, har vi valt att ordna tre mindre konserter samma dag. Det blir en traditionell kaffekonsert med sju olika sorters kakor (klockan 14) och två konserter (klockan 17 och 19:30) där man bjuds på småplock och vinprovning. Glenn Sundstedt, som är aktuell i dagarna med en bok om portvin, håller i trådarna för vinprovningen. Obs att man måste förhandsanmäla sig  till konserterna!

För mera information (prisuppgifter,  hur man anmäler sig osv)  eller om du helt enkelt vill se flera trolska bilder, gå gärna in på Viljas sida på Facebook. Vi finns också på Instagram  under namnet Vilja Vocals.

De fina bilderna och stylingen, står Wilhelminas wedding i Kronoby för.

Varmt välkommen du med!

VILJAKÖREN-30.jpg

Posted in familj, musik, upplevelser

Om mamma får bestämma… 

Givetvis måste jag ju visa lite bilder från helgen,  från MGP.  För det var ju på grund av MGP vi befann oss i Helsingfors. 
Mgp blev åter en gång  en mäktig upplevelse och särskilt när dottern klev upp på scenen snörades någonting ihop  inne i bröstet på mig .  Hon var  så fin där hon likt Carola stod med håret flygande i vinddraget från  fläktarna ,  allt medan kamerorna likt  ljudlösa drakar flög ovanför henne i luften  för att fånga in varje rörelse och min.

Hur det gick?  Vi fick endast veta vilka som placerat sig bland de fem bästa och Linnea fanns inte med  bland dem. Men flickan hängde inte läpp för det. Tvärtom. Hon var så lycklig över att ha fått vara med och var väldigt nöjd med hur hon blivit stylad och showen som helhet. Tänk er själva hur det skulle  kännas att bli ompysslad som  en  stjärna för en dag . Det var många hårnålar hon plockade ur håret på kvällen. 

 Som mamma gillar jag MGP-konceptet .  Det är mer än bara en tävling.  Det är en upplevelse  barnen /ungdomarna får vara med om .  Och alltid med barnens bästa i åtanke. Många vänskapsband knyts under lägret som hålls under sommaren. 

Det blev ett guldregn till slut när duktiga Aina från Åland korades till vinnare. Jacob som fått i uppgift  att fungera som statist i  just hennes show ,  hade därför äran att få kliva in i guldregnet andra året i rad. Sonen var lite fundersam innan ifall han med sin närvaro  på något vis skulle förstöra systerns chanser i tävlingen, men konstaterade snart att detta är hans “jobb”. Dessutom var det  ju Ainas låt , inte hans! 

Slutet gott,  allting gott.  Jacob fick sjunga fjolårets vinnarlåt och dela ut priset till årets vinnare  (och mamma drog en lättnadens suck över att han inte tappade pokalen i golvet… 😂 ).

Sent på kvällen åkte en trött och hungrig  familj tillbaka till de mjuka sängarna på hotellet.  För Signe som precis varit sjuk,  blev det en jobbig helg.  Humöret var inte alltid på topp.  Men vi överlevde och just nu är jag mest glad att allt är över. 

I nästa år igen,  säger både Linnea och Ellen. 

Neeeej! säger mamma. 

Nu blir det paus.  🙂

Posted in Natur, Sjukdom och hälsa, Uncategorized

Sidensvans

 

img_7792-2Tandläkare  – check!

Utvecklingssamtal – check!

Dragspelsmöte – check!

Tidningsintervju – check!

Skjutsa Linnea till tåget – check!

Det blev bråttom värre på min lediga dag. Och som om programmet inte var tillräckligt blev lilla S sjuk. Eller det heter att hon blev sjuk redan i natt. Det var när hon skrek och jag lät henne flyga ner i vår säng som jag märkte det – ungen var ju brännhet! Ingen fara i taket, onsdag är min lediga dag. Problemet var ju bara att jag hade samlat en hel del sysslor på en och samma dag.

IMG_7843 (2).JPG

Men det löste sig. Sonen har ny läsordning och har lediga timmar mitt på dagen. Så medan Ellen och jag utvecklade oss, sov Signe dagssömn i all sköns ro här hemma medan storebror höll vakt. Men det hjälpte ändå inte. Febern har åter börjat stiga. Med feberglansiga, trötta ögon sitter hon som bäst och halvsover framför grötfatet. Vi blir alltså hemma imorgon också. Förhoppningsvis repar hon sig snabbt för tanken är ju att vi ska åka ner till Helsingfors och MGP-finalen på fredag. Det kan vi väl ändå inte tvingas missa?

Dagens guldkant heter sidensvansar. Under mina resor till och från hemmet har jag suttit och tittat på detta virrvarr av fåglar som belägrat vår gata just idag. Det tog en stund innan jag förstod vad det var frågan om.Det var som om häcken som omger vår gårdsplan hade blivit levande. Den dansade och krumbuktade åt alla håll. Fåraktigt satt jag och tittade på den genom bilfönstret och funderade vad det är som händer. Tills jag insåg att det var sidensvansar som satt där inne och kalasade på de röda bären. Och ikväll var det äpplen som utgjorde bästa delikatessen. Längs med gatan ser man träd på träd (läs rönnar) som tömts på bär´. Beviset för att det hänt just idag är att alla löven ligger i en stor prydlig pöl rakt nedanför trädet – en pöl som vanligtvis sträcker sin skugga ut över gatan. Där står de arma träden alldeles barskrapade och ser mest ut att vilja slå armarna omkring sig och skyla sin nakenhet.IMG_7808 (2).JPG

Och det där ljudet. Sidensvansarnas kurrande läten.  Jag kan inte höra mig mätt. Som små bjällror i vinden… Kan man annat än gilla dem?

 

Posted in familj, kärlek, musik, upplevelser

En annan av våra svalungar

 

Har ni hört Linneas finallåt?  Om inte, lyssna här.

Jag fick ett meddelande av Linnea häromdagen när jag var på jobbet.

-Nu är min låt på nätet.

Jag kunde inte lyssna just då.  Bet istället ihop och kämpade dagen till slut. Jag hann  inte mer än ut genom jobbdörren innan  fingrarna hade  letat fram hennes låt på telefonskärmen. Där gick jag i solen, förbi uteserveringen med alla sina människor och lyssnade på vår flickas låt och kände klumpen börja växa i halsen.

Behöver jag säga att är stolt? Jag är så glad för hennes skull.  Låten blev så bra! Och fortfarande tycker Jörri att hon sjunger om honom och hans vardag. Han har ju alltid så bråttom, dricker kaffe hela dagen och rocken fladdrar i luften där han ilar fram.

Lycka till Linnea i oktober ! ❤

Posted in familj, musik, Natur, Panda

Mitt liv.nu

Klädmärkning. Lillan ska börja på dagis. Dags att sätta namn på prylarna.
Brillor. Jag har blivit med brillor. Plötsligt klarnade världen.
Cirkustält?
Nej., det drar ihop sig till kräftskiva. Har precis tömt frysdisken vid Prisma på kräftor så snart kan festen börja!
Färgklickar i min värld
Utanför mitt fönster igår. Jag antar att det betyder att det börjar dra ihop sig till MGP – fest… Hoppas inte soptunnan kom på bild…