Posted in Natur, Sjukdom och hälsa, Uncategorized

Sidensvans

 

img_7792-2Tandläkare  – check!

Utvecklingssamtal – check!

Dragspelsmöte – check!

Tidningsintervju – check!

Skjutsa Linnea till tåget – check!

Det blev bråttom värre på min lediga dag. Och som om programmet inte var tillräckligt blev lilla S sjuk. Eller det heter att hon blev sjuk redan i natt. Det var när hon skrek och jag lät henne flyga ner i vår säng som jag märkte det – ungen var ju brännhet! Ingen fara i taket, onsdag är min lediga dag. Problemet var ju bara att jag hade samlat en hel del sysslor på en och samma dag.

IMG_7843 (2).JPG

Men det löste sig. Sonen har ny läsordning och har lediga timmar mitt på dagen. Så medan Ellen och jag utvecklade oss, sov Signe dagssömn i all sköns ro här hemma medan storebror höll vakt. Men det hjälpte ändå inte. Febern har åter börjat stiga. Med feberglansiga, trötta ögon sitter hon som bäst och halvsover framför grötfatet. Vi blir alltså hemma imorgon också. Förhoppningsvis repar hon sig snabbt för tanken är ju att vi ska åka ner till Helsingfors och MGP-finalen på fredag. Det kan vi väl ändå inte tvingas missa?

Dagens guldkant heter sidensvansar. Under mina resor till och från hemmet har jag suttit och tittat på detta virrvarr av fåglar som belägrat vår gata just idag. Det tog en stund innan jag förstod vad det var frågan om.Det var som om häcken som omger vår gårdsplan hade blivit levande. Den dansade och krumbuktade åt alla håll. Fåraktigt satt jag och tittade på den genom bilfönstret och funderade vad det är som händer. Tills jag insåg att det var sidensvansar som satt där inne och kalasade på de röda bären. Och ikväll var det äpplen som utgjorde bästa delikatessen. Längs med gatan ser man träd på träd (läs rönnar) som tömts på bär´. Beviset för att det hänt just idag är att alla löven ligger i en stor prydlig pöl rakt nedanför trädet – en pöl som vanligtvis sträcker sin skugga ut över gatan. Där står de arma träden alldeles barskrapade och ser mest ut att vilja slå armarna omkring sig och skyla sin nakenhet.IMG_7808 (2).JPG

Och det där ljudet. Sidensvansarnas kurrande läten.  Jag kan inte höra mig mätt. Som små bjällror i vinden… Kan man annat än gilla dem?

 

Posted in musik, Natur, Sommar

Blåa nätter vid viken 

Tände igår kväll en lykta för att flickorna skulle se bättre när de gick och tog sig ett kvällsdopp.  Det är den tiden på året nu,  när det börjar bli mörkt om kvällarna. 

Just igår kväll var jag och flickorna ensamma på villan för Jörri och Jacob hade åkt iväg på Wentus blues bands 30-årskonsert. Det hann därför  bli rejält mörkt innan  jag i all  min ensamhet (flickorna hade redan gått och lagt sig) tassade ner till stranden  för att släcka lyktan igen.  

På andra sidan viken förde gåsarna ett väldans liv, blandat med tranor som ropade och kossor som råmade.  På motsatt strand finns nämligen ett naturskyddsområde var man låter high land kossor beta om somrarna för att på det viset hålla upp vegetationen.  I år kom kossorna väldigt sent. Skulle inte min pappa ha noterat dem  skulle vi inte ha vetat om att de nog är där.  Det är nämligen inte  förrän den här veckan som jag har hört dem “råma” där ute.

I varje fall kändes det lite kusligt att mitt i natten med alla sina ljud tassa ner till stranden för att släcka ljuset. Väl nere kunde jag ändå låta bli att ta en bild.  För natten är så otroligt vacker med alla sina blåa färger. När jag var klar skyndade jag mig snabbt upp till huset igen.  Jag är inte helt mörkrädd,  men ibland kan jag tycka att vår villa ligger väldigt ensligt.  Natten har många ögon som man inte kan se. Det är inte heller länge kvar tills andjägarna också börjar prassla nere i vassruggarna. 


En flicka har haft ont i örat i natt, faktum är att hon allt sedan scoutlägret har haft en lite “stockad” och täppt röst.  Hörseln är inte heller vad den borde vara på det värkande  örat. Dagen har däremot gått bra,  men ifall värken återkommer när hon lägger sig ner i natt igen,  lär det antagligen bli  ett besök hos doktorn de närmaste dagarna. 

Livet rullar alltså vidare, inte bara ute i vassruggarna med sina hösttecken  utan också uppe på kullen i den lilla röda stugan