Posted in aktuellt, musik, upplevelser

Äntligen förbi

 

 

IMG_20170326_132846_422

Vi kom iväg på vår dragspelsresa ändå. Signe hade feber ännu på natten innan vi skulle iväg (över 39…), men galna föräldrar som vi är beslöt vi ändå chansa… Och tur var väl det, för febern höll sig borta nästan hela lördagen och flickan var sitt vanliga jag. Idag har hon igen haft lite feber, men ändå orkat relativt bra. Jag hoppas att allting reder upp sig nu när vi kommer hem till egen säng och vanlig vardagslunk igen.

IMG_20170326_133607_673

 

Och vår dragspelare då? Jo hon var helt nöjd med resan. Hon var lite spänd innan, men första låten som alltid krånglat, gick som en dans. Den andra låten “Punasaappaat” som däremot alltid varit hennes bravur, gick istället lite sämre. Eller som hennes lärare sa: “Du halka lite i diket, men hitta upp på vägen igen. Jag är stolt över dig. Ellen”.

 

Av femton semifinalister gick sju vidare till finalen i sommar. Ellen var alltså inte bland dessa, men var mäkta  lycklig över att ha fått vara med. Hon lyste som solen själv där hon efteråt stod med sitt diplom, prisbuckla och den stora mjukissälen. Det blev ju inte sämre heller när man i bussen firade henne efteråt  med ett dragspelshalsband och choklad med motiveringen att hon spelat sig in i deras hjärtan. ❤

dig

Deltagarna i semifinalen var verkligt duktiga. Domarna efterlyste efteråt att lärarna borde satsa mera på musik som motsvarar barnens nivå i spelandet och inte på musik som är alldeles för svår.  Jag håller helt med. Låtarna barnen (kom ihåg att man får vara max  tio år gammal för att få delta i hopeinen harmonikka! ) spelade var verkligt svåra låtar och ibland blev det problem. Personligen har jag svårt att tro att barnen verkligen gillar dem här typen av musik. Jag menar, knappt tio år gamla och har som sin favorit en svår finländsk tango alternativt märklig klassisk musik? Njäe. Jag tror inte det. “Nils Holgerssons resa” och Emil i Lönneberga i variationer var musikstycken jag tyckte var bland de mer lyckade i det här sammanhanget.

 

Nu åker vi hem till vardagen igen.  Skönt, men också roligt att ha fått vara med. Mest problem ställde sommartiden till med. Efter att ha stängt av automatisk uppdatering av tiden på mobilen och samtidigt flyttat fram klockan en timme framåt, trodde jag att jag lyckats undvika svensk tid(båten kryssade ju till Stockholm utan att någon fick gå i land). Det visade sig att vi ändå var en timme för tidigt i farten… inte för att jag sov innan klockan ringde heller. Det var så fruktansvärt mycket oljud under natten när båten var in och vände i Mariehamn.  För att inte tala om ilskna röster mitt i natten utanför vår hytt…

Kommer ni ihåg att jag såg fram emot att få äta på buffén? Just nu säger jag bara urk vid tanken på dylik mat. Tacka vet jag rostat rågbröd med smör och ost… Hem ljuva hem.

Märkligt hur kortsiktiga ens önskningar kan vara…

Advertisements
Posted in aktuellt, familj, Sjukdom och hälsa

Mothugg

IMG_20170323_183434_1.jpg

Lite som Atomokvarteret känner jag mig ikväll. Förkrossad. Grävskopan kör in sin väldiga arm och rör obarmhärtigt runt tills det bara finns flisor kvar.

Jag tror jag har sagt det tidigare att när man är så lagom lycklig kommer man hårt ner igen. I varje fall jag. Den här gången gick det relativt snabbt.  I tisdags flög jag och vi behövde bara skriva torsdag kväll innan jag damp ner hårt i marken igen. Så hårt att till och med sonen under bilturen, när jag för andra gången måste fråga vart vi var på väg egentligen, funderade om jag kanske borde gå lägga mig en liten stund . Suck.

Vad som orsakade denna dimp igen? Jo, Signe är sjuk – igen. På riktigt, det är med gråten i halsen jag konstaterar det. Sedan nyår har sjukdomarna duggat tätt. Har inte Signe varit sjuk har det varit jag. Nå många dagar har vi sist och slutligen inte varit hemma. Det har nämligen alltid löst sig på något mirakulöst sätt. Flera gånger har Signe blivit sjuk när sonen haft ledigt från skolan pga provvecka eller annan ledighet. En dag var även Linnea sjuk samtidigt så hon och Signe bäddade ner sig framför teven så att mamma och pappa kunde kila iväg till jobbet en stund. Tala om att jag har det ganska lyxigt.

Men nu kom sjukan väldigt olägligt. I dessa bokslutstider skulle jag verkligen behöva alla arbetsdagar jag kan få. Framförallt skulle jag vilja ha lite arbetsro och få fixat det sista utan att ständigt och jämt behöva fundera på febriga barn. Vardagen är tillräckligt intensiv att jag  inte behöver flera utmaningar att lösa.

IMG_20170315_230301.jpg

Jobbet är sist och slutligen en bisak den här gången. Det som gör att denna tidpunkt inte alls är lämpad för sjukdomar, är att vi på lördag morgon är på väg på dragspelskryssning. En hel busslast åker iväg från Karleby. Vår Ellen har dessutom gått till semifinal i “Hopeinen harmonikka” och den tävlingen går av stapeln där på båten. Så ni kanske förstår att jag gärna vill resa? Jag vill ju vara med. För att inte tala om buffén vi har bokat bord till… Smaklökarna har redan riktat in på sig på alla godsaker de vill smaka på…

-Jag kan bli hemma i helgen med Signe om hon är sjuk, sa maken ridderligt.

Tror jag det. Visst är hon pappas flicka, men när hon är sjuk ska det vara mamma.

– Plicken, val e plicken, säger hon och vill pilla på pricken på min hals.

Dessutom, tanken var ju att vi skulle åka allesammans. Hela familjen har verkligen sett fram emot och väntat på den här resan.

– Kära gode Gud. Om vi är hemma och vilar imorgon, kan vi då få vara friska i helgen? Två dagar? Snälla.

Jag vet. Jag låter som ett bortskämt barn. Till mitt försvar måste jag ändå säga att jag inte har så stora fordringar på livet över lag. Jag lever ganska anspråkslöst.   Tar det mesta med jämnmod och knatar på i uppförsbacke och nerför.

Äsch då. Men vem har sagt att allt ska vara enkelt när man kan göra det svårt.

Håll tummarna för oss. ❤

 

Posted in Resor, upplevelser

Den stora vänskapsresan 


Packar.  Funderar.  Packar lite till. 

Igen ska vi iväg.  Den här gången till Sverige. Vi funderade länge på ett varmare land,  men priset avskräckte oss.  Så valet föll på grannlandet och alla vänner vi har där.  Vänner vi inte sett på år och dagar.  Det om något kommer att ge oss värme i höstmörkret. Ska bli så roligt.  ❤

Barnen är också med på noterna.   Man skulle kanske tänka att en dylik resa är jättetråkig sedd ur deras synvinkel.  Tvärtom.  De är  lika ivriga som vi att få åka iväg och väntar på att få träffa kusinen i Norrköping,  våra vänner K och I i Borås och Ellen ska få träffa sin kompis W som flyttade till Sverige och Gränna  för x antal år sedan. 

Vi har bokat boende på de olika orterna. En natt i varje stad.  

– Då måste vi ha omröstning om vilket boende som var bäst,  säger  Ellen. 

Tror jag det. 🙂

Posted in Böcker, konst, musik, upplevelser

Bara för att hålla sommaren kvar  

Kyrkan har vi sett både från land och från hav eftersom vi tog en guidad båttur runt staden.

Fötterna värker och huvudet är trött.  Vi är på väg hem efter en heldag i Helsingfors.  

Jörri tyckte att det kändes konstigt att åka hem och att vi inte skulle ta in på hotell vilket vi “normalt” brukar göra.  Det tycker inte jag.  Skulle vi ha övernattat skulle vi ha lämnat staden för länge sedan och begett oss till hotellrummet för att vila de stackars fötterna en stund.  Istället har vi fortsatt att gå och gå och gå.  Ja,  oj vad vi har gått!

Vi besökte Akademiska bokhandeln och den  var som alltid  en guldgruva.  Jag skulle kunna flytta in där,  lägga mig på sofforna och bara vara. Lite mörkrädd måste jag erkänna att jag skulle bli när lamporna släcks och jag är alldeles ensam bland  böckerna.

Vi köpte några böcker.  Jörri som har läst nästan alla Jan Guillou böcker som finns,  hittade två nya han inte läst.  Själv stannade jag för en bok av Tove Jansson,  nämligen Sommarboken.  Den ska jag ha på villan.  Bara för att läsa och hålla sommaren kvar lite till. 

Lite Maols-tabeller och Kalle Anka och pennor och suddgummin blev det också. 

Linnea som varit till Borgå och bandat in sin låt  blev tidigare klar än vad som var väntat så även hon och hennes MGP-kompis hann njuta en stund på stan.

Nu några timmar tågresa, sedan är vi hemma igen.  Men hemresan borde gå snabbt för nu har jag Sommarboken att glänta  på och eftersom jag köpt nya hörlurar för hela tre eur ska jag passa på att lyssna på några sommarpratare.  Ni lyssnar väl på dem?  Det finns så väldigt många bra – som Robban Hagnäs,  Christopher Treier,  Anna-Maria  Helsing… Ja jag har lyssnat på flera och de är verkligen bra.  Rekommenderar! 

Posted in musik, Resor, Sommar

On the road again 

Signe och Jörri ser på “Drömmarnas trädgård”.

Idag ska Linnea in i studion och spela in sin låt.  Hela familjen beslöt sig för att följa med ner till Helsingfors för att tillbringa en dag på stan. Jag ser fram emot ett besök på bokhandeln och sonen, som sparat pengar en längre tid,  hoppas på att komma hem med en ny förstärkare till gitarren.   Hur som helst blir det ett efterlängtat äventyr  för Helsingfors har alltid varit något av “vår” stad dit vi gärna återkommer gång på gång