Posted in familj, musik, Sommar, upplevelser

Lever i stunden 

Lite groggy känner jag mig den här morgonen. Så mycket sömn blev det nämligen inte.  Klockan ringde redan åtta i morse just när jag hade somnat. Kändes det som.  Det var inte så enkelt att hitta sömnen i natt. 

Killarna är som sagt helt ok.  Den ena är lite mer tystlåten än den andra och jag funderar att det kanske beror på språket.  Med stora ögon stirrade de på osthyveln när jag hyvlade upp ost åt mig imorse. En sån hade de aldrig sett.  🙂

Min scoutfamilj firar Jörri som fyllde år senaste vecka. Barnen hade köpt honom godis, kaffe, munk och en mugg ❤

En annan kul grej är att de går med skor på sig inomhus   Jag har haft en italiensk brevvän, så den grejen kände jag till.  Det var rent av att jag väntade om de skulle ta av sig skorna eller inte.  🙂 Själv går jag hela sommaren barfota så den där skogrejen i Finland kommer de knappast att lära sig av mig.  🙂 Däremot var Signe genast snar att peka på deras fötter och säga :

– Koa! 

Men se,  den  förstod de inte och jag tänker inte ens berätta.  🙂

På vägen in till stan körde jag via svägerskan för att plocka upp de två italienare som är inkvarterade hos dem. Där i bilen satt de till slut alla fyra och pratade på sitt språk och i ett trollslag befann jag mig i Italien. Jag kunde inte annat än le.  Märklig känsla. Så mycket förstod jag att de diskuterade frukosten.  Mina gäster berättade att de hade ätit yoghurt.  Om det var bra eller dåligt vet jag inte.  🙂 I varje fall,  jag känner mig som en liten fluga på väggen.  Man förstår en hel del och kan ändå sitta och se ut som om det regnar. 🙂

Förmiddagen har ägnats åt att föra en bil till den återvändande scoutfamiljen och sedan cykla hem igen. Vi cyklade även via affären för att köpa hem mera  ljust rostbröd och marmelad. Ljust bröd verkar killarna gilla.

Snart blir det siesta för Signe och kanske också för mig så orkar vi bättre på konserten ikväll. 

Kvällen har jag och svägerskorna planerat tillbringa på vår villa tillsammans med våra gäster. Grillkorv, och våfflor står på programmet. Och kanske lite kubb.  Men allt kan förändras.  Vi lever i stunden och tar dagen som den kommer. 

Posted in Natur, Panda, Resor, skrivande, Sommar

Ensam är inte alla gånger stark

Var börjar jag? Var var jag? För jag vet att jag har varit väldigt tyst av mig.  Igen.  Egentligen skulle det finnas hur mycket som helst att berätta, men vi försöker ta det kort.  Vad som har uppehållit mig? .  Jag har skrivit.  Väldigt mycket.  Tjugo sidor.  Och mer lär det bli.  Det bara forsar ut.  Var är korken? 

På torsdag kommer familjen hem.  Det är på tiden.  Imorgon har de varit borta i åtta dagar. Det är väldigt ensamt utan dem.  Signe är den som lider mest. Hon förstår liksom inte var de håller hus. Hon pratar om dem,  räknar upp namnen, räknar tandborstarna i korgen på villan.  Sedan går hon bort.  Sätter sig på trappan och kramar dockan och tittar ut över sjön.  Försök själv att förklara för någon som är så liten som hon vad ett läger är.  Världens dummaste uppfinning.  Enligt Signe alltså. 


Ni hörde kanske att en scout från Storbritannien dog under lägret? En 13-årig pojke.  Han fick en sjukdomsattack av något slag.  Fruktansvärt. Jag har funderat på föräldrarna.  Vad känner de inför Finland efter det här? Egentligen spelar det ingen roll, men jag kan ändå  inte släppa tanken. 

Klockan är mycket.  I sängen intill sover mitt troll och i fotändan har jag björnen. Det går alltså  ingen nöd på mig.  Särskilt inte nu när jag är hemma.  De här två sista dagarna har jag nämligen sovit hemma i stan.  Jag höll på att bli tossig av att vara ensam mitt ute i skogen och började se små gubbar smyga överallt.  Det är inte roligt att vara rädd. För det börjar bli mörkt om kvällarna nu.   Då är det lika bra att flytta hem.  Mod har aldrig varit min dygd. 


Förresten mamma, ni hade besök idag.  En främmande båt lade till vid bryggan så jag fick svälja en extra gång innan jag gick ut.  Svägerskans mammas kusin skulle hälsa på er.  Fundera på den gåtan ni. Kommer ni inte på svaret så kan ni ju alltid ringa så berättar jag vem det var. 

Tjingeling! Eller egentligen,  god natt! 

Posted in familj, Resor, Sommar

Jag städar förstås 


Hur ser det ut när 17000 scouter sitter på lägerbål mitt ute i en skogdglänta?  Jo så här.  Jag måste nämligen få dela med mig av Jörris instagrambild. Mäktigt! 

Själv är jag herre på täppan i vårt eget hem.  Med Signe förstås.  Och Panda. 

Vad jag gör?  Det undrade mamma också igår.  Jag städar, röjer upp huset efter sommaren. Jag kan berätta att det är ganska råjsigt, men snart ska det prydligt som i ett dockhus.  Då stänger jag dörren och flyttar till villan igen. .  Nästa vecka flyttar nämligen  två italienare in i huset för några dagar så tills dess måste jag få ordning på torpet. Tanken är att jag ska bli klar senast ikväll.  Jag måste ju också  få njuta av sommaren som äntligen kommit. 

Ha en bra torsdag! 

Posted in familj, Resor, Sommar

Morgonstund har guld i mund,  eller? 


Klockan säger halv tio men ännu har inte ett endaste barn synts till.  Jörri gjorde en drive med att försöka väcka dem för en halvtimme sedan, men utan resultat.  Efter det gick han ut för att klippa gräsmattan – det som normalt är sonens uppgift.

Varför denna brådska?  Jo,  imorgon åker alla utom jag och Signe på scoutläger. Innan de åker måste allt gräsklippande vara gjort,  för med en vaken Signe lär jag inte få det gjort. Och grannarna lär surna om jag startar gräsklipparen klockan 23..

Scoutlägret är en stor historia.  17500.scouter samlas i Tavastehus.  Barnen har väntat på detta i flera veckor.  Nu hoppas vi bara på fint väder och inget regn.  Jag har varit på ett liknande  storläger år  2004. Det var året när regnet föll över halva tiden av lägret. För det mesta satt jag i tältet och hade tråkigt.  Linnea var baby och kunde inte gå ännu  så jag hade knutit knut på fötterna på hennes “kurabyxor” för att hon inte skulle bli blöt där hon kröp fram. Nere i scoutbyn flödade vattnet mellan tälten så  att man blev tvungen att gräva kanaler.  Sådana äventyr  väntar man alltså frivilligt på…  Men inte jag,  även om jag kan tycka att det är väldigt fascinerande hur man kan dra i land ett så stort projekt.  Vi talar ju om en mindre stad mitt ute i skogen! 


 Mest intressant tycker jag ändå är att följa med önskningar / förväntningar deltagarna i årets familjeläger har.  Hmmm.  Om vi säger som så : De gånger jag varit på läger med små barn,  har jag haft väskorna fyllda med barnmat och modersmjölksersättning.  Jag har inte förväntat mig den servicen, särskilt inte när man befinner sig mitt ute i skogen på ett läger som egentligen är  tänkt för större barn.  Idag verkar det inte vara så.  Idag  ska alla ha full service.  Överallt.  Jämt.  Alla kräver sin rätt.  Det här syndromet gäller inte enbart på scoutläger utan i samhället överlag.  Intressant.  På samma gång som jag lite med hornen i pannan funderar om alla blivit totalt handlingsförlamade. Men det är en helt annan historia. 

Men nu,  nu ska jag försöka väcka familjen igen.  Vi måste få packandet färdigt någon gång! 

Förresten,  idag är det svärfars födelsedag.  Jag ber att få gratulera!  ❤