Posted in aktuellt, musik

Förnöjsam

Bilden av en kvinna sittandes på en sten njutandes av kvällssolen fick  nytt liv häromdagen när Armadis rama satte ut sin tolkning av Fuxas valsen med reggaestuk. Det svänger skönt om tolkningen och texten och bilden känns helt rätt.

Kvinnan på stenen är min fammos mamma Johanna. Johanna lär ha varit en arbetsam kvinna som alltid hade en stickning på gång.  Hon stickade till och med när hon gick till och från hagen med sina kossor.

Kvinnan är fruktansvärt lik min fammo. När fammo tog av sig glasögonen  såg hon ut som kvinnan på bilden.

Enligt pappa hade Johanna en lika hes röst som min fammo – en heshet som verkar gå i arv led efter led. Min röst blir fort trött och pappa – ja, han är likadan. Kanske det är tänkt att vi ska hålla tyst?😉

Förnöjsam. Så sägs den här kvinnan ha varit. Och visst ser hon ut att njuta där hon sitter i sin ålders höst. Förnöjsam hoppas jag att jag också en dag ska bli.

 

Posted in Sjukdom och hälsa

Ensam hemma

IMG_20170118_132211_646.jpg

Familjen har åkt på födelsedagskalas. Själv är jag ensam hemma. Det nya året började verkligen inte bra. Min förkylning som jag trodde att höll på att bli bättre, vände riktning och blev värre. Knappt hade jag hunnit kliva upp på onsdagen innan en förfärlig öronvärk drog igång. Och där är jag ännu kvar. Värken har som tur lättat, antagligen för att trumhinnan fått ett hål. Doktorn jag besökte idag kunde inte säga säkert, men menade att vätskan som rinner ut tyder i varje fall på det.

Jag hälsade på hos läkarstationen redan på torsdag men den dagen fanns det inga lediga tider så jag  fick ge mig till tåls och vänta till idag. Mitt infektionsvärde var dessutom igår helt normalt, men har efter ett dygn hoppat till 77. Av den anledningen blir det ytterligare ett besök imorgon på första hjälpen för att kolla att läget lugnar sig.

Jahapp. Det är sådana här dagar vågrätt läge känns bra. Jag tycker inte om att vara hemma från jobbet, men sådana här dagar inser även jag att jag inte har något val. Bara att vila och vänta på att basiluskerna ger med sig.

Det är också sådana här dagar man börjar fundera en massa saker. Som att man är lyckligt lottad när man i princip har både sjukhus och läkarhjälp nästan bakom husknuten. De förändringar som är på gång inom den här branschen tyder ju på att för många kommer det inte att vara en självklarhet längre.

Jag är också tacksam för att jag är född på det här århundradet, att det finns hjälp att få. Under mitt släktforskande har jag lärt mig hur vanligt det var förr i tiden att människor dog i små, banala infektioner. Jag kan gott tänka mig att min öroninflammation hör till den kategorin. Utan antibiotika är följdsjukdomarna inget att leka med.

Så även om dagen inte varit den bästa, så är jag tacksam. Jag vilar och hoppas på en  bättre dag imorgon.