Posted in familj, Natur, upplevelser, vardag

Mycket hinns med innan natten 

Viker undan små plagg på löpande band.  De är som små frimärken med hälsningar från en svunnen tid. Signes lilla velour marimekko dräkt sätter jag till sidan. Den ska jag behålla för att kunna titta på  ibland.  Resten får åka ner i två vita plastpåsar som står mitt på köksgolvet .  En liten flickbaby kommer att födas inom ett par veckor och hennes föräldrar ville gärna ha alla Signes avlagda  kläder. Efter denna sista  utrensning har vi inga babykläder kvar.  Lite sorgligt egentligen att babytiden hos oss nu är förbi. 
En annan utresning blev det på villan när vi åkte dit ikväll för att städa undan sommaren.  Nu finns inte en matsmula kvar  på villan och Mimmis villa har bommats igen.  Vi hoppas ändå på att få komma tillbaka en sista gång  innan vintern. 


Sommarbiblioteket har jag bäddat ner i lådor för jag vill inte ha mössen springandes fram över sidorna i vinter.  För om vintern övergår Mimmis villa till sitt förvildade jag där snön till och med brukar pudra köksgolvet när vindarna viner som mest .  På vintern är det svårt att förstå att stugan faktiskt lever och ännu har en viktig uppgift att fylla.

Sonen kom precis hem och berättade att det är norrsken.  Trots att jag redan gått och lagt mig, bara måste jag  kliva upp och dra kläderna på mig igen. Där stod vi ute på gården, Jörri,  jag och Jacob,  med näsorna riktade rakt upp mot skyn.  Det var en svag grön drake som syntes där uppe på himlen ikväll,  men tillräckligt mäktig för att tillfredsställa denna norrskensälskande varelse.

Men nu gott folk.  Nu tar jag natten.  Nati nati.  ❤

Advertisements
Posted in familj, Sommar

Våt in på bara kroppen 

Vad gör man inte för sina barn?  Imorgon ska det bli kalas för Ellens kompisar. Inget kalas på villan om inte Norrlands tunnan är varm.  Så vad hjälper det att det regnar.  Tunnan ska tömmas,  tvättas och fyllas ändå. 

– Behöver vi verkligen torka ur den? undrade maken, helt uppenbart rädd för regnet  och att behöva lämna det sköna soffhörnet där han hade placerat sig. 
– Klart vi måste, men oroa dig inte.  Jag fixar det, sa jag överdrivet hurtigt. 

Eftersom vi inte använder kemikalier i vår tunna,  gäller det att byta vattnet mellan varje  badtur.  Ingen vill ju bada omkring i badvattnet från dagen innan där hudavlagringar och ev humus från sjön flyter på ytan…  Våra barn gillar nämligen att doppa sig i sjön och sedan värma sig i tunnan och sedan  tillbaka i sjön igen.  Så håller de på och givetvis gör detta   att badvattnet snabbt blir smutsigt. 

Så jag tog min gamla rock som jag hade redan när jag gick  i högstadiet, men som jag har sparat “utifall att” och hängt upp på en krok i  villan. Tydligen hade den hängt väldigt länge där  för det plastliknande tyget hade vittrat fast på  träknoppen på väggen. Fortfarande ändå väldigt nöjd med mig själv över att jag ändå hade sparat jackan,  drog jag den på mig och begav mig ut i regnet. Tänk, jag hade vetat  all den här tiden att det skulle komma en dag när jackan  kom  till användning! 

Att torka ur en Norrlands tunna samtidigt som regnet öser ner,  är ett klart konststycke,  kunde jag snart konstatera. Det blir liksom  aldrig torrt och du har  ingen klar bild över var du torkat och var du inte har gjort det.  Men ryggen som är vänd mot himlen blir desto blötare…  Tyg från 90-talet har tydligen ett bäst-före-datum innan 2016.  Inte en tråd var torr efter utfört uppdrag. Ingen panik.  Sant som det är  sagt,  den som spar han har.  Snabbt trollade Jörri fram en av sina gamla avlagda t-skjortor han sparat “utifall att “och Jacobs gamla joggingbyxor har aldrig suttit  så bra.  Själv hittade jag min egen tröja jag hade glömt här senaste gång  vi var här. Så här ligger jag nu ren,  torr och varm  på sängen i bastukammaren och skriver blogginlägg i väntan på att tunnan ska fyllas med vatten. Har man ens rätt att klaga? 

Men vädret – vad håller du på med egentligen ?  Igen regnar det. Suck.  Måste säga att jag känner mig aningen uppgiven med denna sommar.  Jag skulle gärna resa bort till varmare trakter om det bara var möjligt. 

Förresten, sonen är hemma igen. Ordningen är återställd.  För närvarande firar han och hans flickvän att de har varit tillsammans i ett år.  Märkligt.  Tänk att jag inte längre kan komma ihåg hur det var när jag och Jörri hade sällskapat ett år.  Vad gjorde vi då?  På den tiden var allt sånt så viktigt.  Idag är det bra om jag kommer ihåg bröllopsdagen…  Usch vad trist. Allting förändras med tiden, men säg, om jag ska vara riktigt ärlig så  trivs jag  nog riktigt bra med  att ha det så här också.  🙂

Posted in familj, musik, Natur, Sommar

I bröstet och i skogen  blåser kallt 

Vi är kvar på villan även om naturen gör sitt bästa för att bli av med oss.  Det regnar, blåser, är kallt och humleporten har trillat omkull igen.  Men vi kämpar vidare och ger oss inte i första taget.  Igår hade vi tjejträff och låg och plaskade både i sjön och i Norrlands tunnan. Innan veckan är slut har vi också tänkt fira Ellens 9-årsdag här.  Åtminstone kompiskalaset. Släktkalaset blir att flytta till civilisationen ifall naturen vägrar vara med på noterna. 

Sista veckan sommarlov och sista veckan semester för Jörri betyder nedräkning.  Vi har en lång lista på saker som måste bli uträttade. Själv har jag inte heller så många lediga dagar kvar.  Första september sitter jag förhoppningsvis på jobbet igen. För att komma så långt gäller det att få ordning på skatboet uppe på huvudet.  Imorgon ska det bli gjort. Idag har jag också bokat tid till optiker.  Jag såg redan ut ett par bågar och Linnea himlade både länge och väl med ögonen innan jag hade bestämt mig för vilka jag skulle ta. Så på torsdag blir jag tant.  Rent officiellt alltså.  För läsglasögon är verkligen tantstatus för mig. Hittills har jag smusslat med marketglasögon,  men på torsdag tar också den tiden slut när optikern skriver ut ett riktigt “glasögonrecept” åt mig. Jahaja.  Dags att vänja sig, heter det. 

En annan drabbning på dagens “att göra”-lista var att fixa mgp-kläder till Linnea.  Och vi fick dem fixade! Både mor och dotter blev nöjda. Och vi gjorde det  utan att gräla. Mitt tålamod tryter nämligen när det kommer till att inhandla kläder åt tonåringarna i huset.  -Förlåt mig ungar, men det där med shopping har aldrig varit min grej.  

Men idag så  – ja,  hon blev så fin ❤.Och vi virvlade ut som två älvor ur affären,  lyckliga över att den andra också var lycklig.  ❤ Ni vet,  det är de små sakerna som räknas. 

Största molnet på min himmel är för närvarande att jag saknar sonen.  Ja jag saknar honom så mycket att det känns som om jag har  fått ett stort  hål i bröstet.  Jag lovar – jag har kollat,  men där finns inte något hål nedanför hakan. Det ser ungefär  ut som det gjorde tidigare. Jag tror att  det är insidan som är förändrad.   

Nu hör jag hur ni säger: “Vänta bara,  det blir värre den dagen när  barnen börjar flytta ut”. 

Säkert.  Men vi är inte där ännu. Vi tar den tiden då.  Den dagen kommer jag att vara beredd.  Tror jag. 

Sonen har varit väldigt mycket borta den sista månaden.  Mer borta än hemma. Först scoutlägret och när de väl kom hem så bodde italienarna hos oss och vi hann knappt ha någon egen tid alls. Vi sjåsade omkring allesammans. Sen försvann han iväg på Euro-Gig 2016 här i Karleby för att musicera med andra ungdomar från Europa. På torsdag kommer han hem.  Men så börjar skolan och då drar hela baletten igång igen… Så suck. 💔 Det var liksom den sommaren det.  Kanske är det också det som är den största besvikelsen – att sommaren gick så snabbt. Vi gick omkring och väntade på solsken och när solskenet äntligen kom – ja då var hela familjen på läger och kvar var jag här ensam  vid sjön.  Det känns lite som om jag har  blivit snuvad på konfekten – jag som riktigt skulle njuta av min sista lediga sommar fullt ut. Visst har jag njutit,  men ändå…   

Förstod någon det där?  Kanske inte ens jag själv.   Klockan säger i varje fall att det är  natt och att jag borde sluta svamla.  Utanför fönstret är det mörkt och kusligt.  Dags att sätta huvudet på kudden.  Imorgon fortsätter vi. 

Godnatt världen!  

Posted in Natur, Panda, Sommar

När trollsländan mötte pandan… 

…gick det mindre bra. Ena vingen bröts och livslågan släcktes sakta men säkert. Som tur har vi hemma hos oss en sann djurvän som tog sig tid att ordna en ordentlig begravning samtidigt som vi andra passade på att ta oss en noggrann titt på denna trolska och svårflirtade varelse.  

Jag har en gång tidigare fotat ansiktet på en slända och blev den gången förundrad över hur talande ansiktsuttrycket var.  Efteråt har jag sett bilder på andra sländor vars ansikten sett helt annorlunda ut.  Jag har därför fått för mig att alla sländor ser olika ut.  Tydligen inte. Denna ser på pricken ut som den vi räddade ur vattensåven ifjol (?). 

Nallarna bar gemensamt den ihopsnickrade kistan som tillverkades i racerfart och förseddes med texten “trolslenda 2016″…

…allt medan lilla björnen låg och såg uttråkad ut.  Kanske den rent av skämdes? 

Posted in musik, Natur, Sommar

Blåa nätter vid viken 

Tände igår kväll en lykta för att flickorna skulle se bättre när de gick och tog sig ett kvällsdopp.  Det är den tiden på året nu,  när det börjar bli mörkt om kvällarna. 

Just igår kväll var jag och flickorna ensamma på villan för Jörri och Jacob hade åkt iväg på Wentus blues bands 30-årskonsert. Det hann därför  bli rejält mörkt innan  jag i all  min ensamhet (flickorna hade redan gått och lagt sig) tassade ner till stranden  för att släcka lyktan igen.  

På andra sidan viken förde gåsarna ett väldans liv, blandat med tranor som ropade och kossor som råmade.  På motsatt strand finns nämligen ett naturskyddsområde var man låter high land kossor beta om somrarna för att på det viset hålla upp vegetationen.  I år kom kossorna väldigt sent. Skulle inte min pappa ha noterat dem  skulle vi inte ha vetat om att de nog är där.  Det är nämligen inte  förrän den här veckan som jag har hört dem “råma” där ute.

I varje fall kändes det lite kusligt att mitt i natten med alla sina ljud tassa ner till stranden för att släcka ljuset. Väl nere kunde jag ändå låta bli att ta en bild.  För natten är så otroligt vacker med alla sina blåa färger. När jag var klar skyndade jag mig snabbt upp till huset igen.  Jag är inte helt mörkrädd,  men ibland kan jag tycka att vår villa ligger väldigt ensligt.  Natten har många ögon som man inte kan se. Det är inte heller länge kvar tills andjägarna också börjar prassla nere i vassruggarna. 


En flicka har haft ont i örat i natt, faktum är att hon allt sedan scoutlägret har haft en lite “stockad” och täppt röst.  Hörseln är inte heller vad den borde vara på det värkande  örat. Dagen har däremot gått bra,  men ifall värken återkommer när hon lägger sig ner i natt igen,  lär det antagligen bli  ett besök hos doktorn de närmaste dagarna. 

Livet rullar alltså vidare, inte bara ute i vassruggarna med sina hösttecken  utan också uppe på kullen i den lilla röda stugan

Posted in Böcker, konst, musik, upplevelser

Bara för att hålla sommaren kvar  

Kyrkan har vi sett både från land och från hav eftersom vi tog en guidad båttur runt staden.

Fötterna värker och huvudet är trött.  Vi är på väg hem efter en heldag i Helsingfors.  

Jörri tyckte att det kändes konstigt att åka hem och att vi inte skulle ta in på hotell vilket vi “normalt” brukar göra.  Det tycker inte jag.  Skulle vi ha övernattat skulle vi ha lämnat staden för länge sedan och begett oss till hotellrummet för att vila de stackars fötterna en stund.  Istället har vi fortsatt att gå och gå och gå.  Ja,  oj vad vi har gått!

Vi besökte Akademiska bokhandeln och den  var som alltid  en guldgruva.  Jag skulle kunna flytta in där,  lägga mig på sofforna och bara vara. Lite mörkrädd måste jag erkänna att jag skulle bli när lamporna släcks och jag är alldeles ensam bland  böckerna.

Vi köpte några böcker.  Jörri som har läst nästan alla Jan Guillou böcker som finns,  hittade två nya han inte läst.  Själv stannade jag för en bok av Tove Jansson,  nämligen Sommarboken.  Den ska jag ha på villan.  Bara för att läsa och hålla sommaren kvar lite till. 

Lite Maols-tabeller och Kalle Anka och pennor och suddgummin blev det också. 

Linnea som varit till Borgå och bandat in sin låt  blev tidigare klar än vad som var väntat så även hon och hennes MGP-kompis hann njuta en stund på stan.

Nu några timmar tågresa, sedan är vi hemma igen.  Men hemresan borde gå snabbt för nu har jag Sommarboken att glänta  på och eftersom jag köpt nya hörlurar för hela tre eur ska jag passa på att lyssna på några sommarpratare.  Ni lyssnar väl på dem?  Det finns så väldigt många bra – som Robban Hagnäs,  Christopher Treier,  Anna-Maria  Helsing… Ja jag har lyssnat på flera och de är verkligen bra.  Rekommenderar! 

Posted in musik, Resor, Sommar

On the road again 

Signe och Jörri ser på “Drömmarnas trädgård”.

Idag ska Linnea in i studion och spela in sin låt.  Hela familjen beslöt sig för att följa med ner till Helsingfors för att tillbringa en dag på stan. Jag ser fram emot ett besök på bokhandeln och sonen, som sparat pengar en längre tid,  hoppas på att komma hem med en ny förstärkare till gitarren.   Hur som helst blir det ett efterlängtat äventyr  för Helsingfors har alltid varit något av “vår” stad dit vi gärna återkommer gång på gång 

Posted in Natur, Sommar

Varierande väder 

Lite extremt var det ändå i söndags när haglet trillade ner från himlen. Kornen var större än ärtor. Vilken tur att det inte blev bucklor på bilen.
Stugan fotad ur en lite annorlunda  vinkel där jag står inne bland hallonsnåren precis när mörka åskmoln seglar in över viken. Åter en gång mäktiga färger!

De senaste dagarna har verkligen bjudit på varierande väder.  Har det inte regnat, har solen lyst eller så har åskan dundrat eller  så har det haglat! Kan inte direkt påstå att det blir enformigt.  

Kameran har gått het för att hinna fånga varenda skiftning både i väder och färg.  För otroligt vackert har det också varit mellan varje skiftning i väderlek.  För när  det stormat och åskat som mest och man nästa varit  lite rädd för naturens nycker,  så kan man ändå inte sluta förundras över hur mäktigt det ser ut.  

Måndagen bjöd även den på blixt och dunder men även en vacker regnbåge över flickorna som badade i sjön.
Knappt hade regnbågen försvunnit innan himlen klarnade och vattnet blev alldeles spegelblankt…
… för att i nästa stund förbytas i guld. Flickorna hade ägnat dagen åt att ta bilder med flygande vått hår och visst blev bilderna extra magiska  på kvällen i det gyllene ljuset.
Och när vädret blir för enformigt kan man alltid fotografera “fiskespöfabriken” som äntligen börjar växa sig lite större.

Posted in upplevelser

Kulturkrockar

En,  två,  tre,  fyra… 

Nej jag räknar inte! 

Fem,  sex,  sju! 

Sju rågade teskedar modell större öste den ena killen i sitt te i morse! Jag måste helt enkelt titta för de senaste dagarna har skålen med socker varit så gott som tom varje dag trots att jag varit övertygad om att jag alldeles nyss fyllt på den. Hmmm.  Sött ska det tydligen vara. Brrrrrr… 

Nu har killarna i varje fall åkt och det är ganska skönt det med.  De har varit trevliga pojkar, men aningen tystlåtna.  Främst beroende på att de inte pratar så bra engelska.  Så snart konversationen blev lite för svår så “föll de snabbt  av tåget”. Men det tog ett tag innan jag förstod det… 

Vi (tre familjer med sina respektive gäster) ordnade igår tillsammans en grillkväll. De killar som bott hos oss,  ville hellre åka in  till stan för att kolla in “köttmarknaden” som en kvinna så träffande sa.  😂 Av andra värdfamiljee hade jag redan tidigare  fått höra att deras unga inneboende hade varit ute om kvällarna så jag var inte helt förvånad när “våra gäster” också började berätta om sina planer för kvällen. Jag kände mig däremot som en gamnal,  seg dinosaurie när jag till slut, efter att ha försökt locka med både  hamburgare och annat gott hemma hos svägerskan, motvilligt skjutsade de ny-eau-de-colognade unga killarna in till stan.  

När de ringde halv ett på natten och ville stanna ännu lite till,  tittade jag hjälplöst på mina svägerskor och de övriga fyra gästerna (som var ca i 20 års åldern) där vi satt kring bordet och pratade,  skrattade och hade allmänt  trevligt.  När jag sa att jag tycker att killarna är lite för unga för att röra sig ensamma (alltså utan finländare med sig i sällskapet)  i ett främmande land till sena natten/morgonen, så höll de äldre ungdomarna med. Den ena höll en  lång predikan  i mitt ställe i telefon åt killarna.  😂 Killarna  var inte sura när jag hämtade dem.  Åtminstone visade de det inte utåt.  Kanske de hade räknat med risken att råka ut för just en sådan urtida, antikens  mamma  i Finland.  Idag åkte gruppen vidare till Rauma. Kanske nattlivet för 15-16-åringar och framförallt mammorna är lite bättre  där.  😂

Men summa sumarum har det gått bra. Vi har kommit bra överens och själv tycker jag att det är väldigt intressant med sådana utbyten.  Man får lära sig en hel del om världen och framförallt om sig själv!  Så fortsättningsvis håller jag mig positiv till att öppna mitt hem för dylika kulturella utbyten.  Varmt välkomna igen! 

Posted in musik, Sommar, upplevelser

I väntan på våra italienska gäster 

I väntan på att våra italienska gäster ska komma tillbaka från sin utflykt till Ohtakari, sitter jag och tittar på bilder jag tagit de senaste dagarna. Vill dela med  mig  av några av dagens bilder. Idag har vi nämligen  följt med våra gäster och gått på de konserter de har ordnat tillsammans med ( och även  utan) blåsorkestern Linnea spelar i.  Kan inte annat säga än att italienarna är väldigt duktiga musiker! 

Jag tar väldigt måmga bilder. Alldeles för många  egentligen.  Det är så kul med bilder och jag blir på så gott humör av att göra det. Risken finns ju att någon annan istället tröttnar på mitt ständiga plåtande… Men de må då så göra det. Det här är Eva.  Take it or leave it.  🙂

 Jag hörde någonstans att man gjort en undersökning där man kunde konstatera att de som tar mycket bilder har en förmåga att bättre  ta till sig av nuet och  njuta av stunden.  Jag vill tro att det finns lite sanning i det. Allt som försvarar min hobby måste ju vara bra.  🙂

Det är inte så att jag går omkring och letar motiv hela tiden.  Snarare kommer de av sig själv – jag ser något och måste bara ta en bild. (Min pappa är likadan så jag antar att det sitter i blodet…)  Sen om jag får tanken förverkligad, hur jag egentligen skulle vilja att bilden såg ut,  är en helt annan sak.  Men det är kul.  Det finns så mycket vackert omkring en när man riktigt börjar titta.  Men det gäller att öppna ögonen,  vara positiv och verkligen vilja se.  Vill man inte se,  så ser man inte heller. 

Pröva vet jag.  Prova börja ta en bild nu som då på måfå.  Poff är du där och kan inte slita dig.  🙂 Det är hur kul som helst! 

Vad gäller kvällen tänkte vi fixa en gemensam grillfest igen.  Imorgon åker gästerna hem så ikväll är det  “time to say goodbye” som gäller. Mycket musik lär det bli.  Sonen packar redan ner gitarren och Ellen vill också bjuda på lite äkta rivig finsk dragspelsmusik. Vi får se vad det det blir till. Om inget annat kan jag ju alltid  ta lite bilder.  🙂