Innan jag gör någonting av min lediga onsdag måste jag berätta om en bok jag precis läst ut. En bok om en get, en restaurang ute på landet, ett barn, Tessan, en mamma/mormor som gör revolt mot sin tidigare liv – hon säljer allt, färgar håret rött, blir förälskad och ger sig hän. Hon har bestämt sig för att göra allting omvänt, rätt. Hon ska ändå dö. Och så handlar boken om en Älg. Just det. En Älg. Inte en älg.
Jag är en periodare vad gäller att läsa böcker och för närvarande har stapeln på nattduksbordet vuxit sig rejält hög med böcker jag bland annat fått i present. När jag och två av flickorna åkte till Italien för snart två veckor sedan (jag ska berätta snart, måste få detta bokäventyr först ur bröstet) stuvade jag ner en halvläst Paganinikontraktet av Kepler och just denna bok. (Jag tror för övrigt att jag fått den av dig mamma?)
Paganinikontraktet lämnade mig konstigt oberörd. Visst var det spännande ibland, men däremellan en massa människor som blev brutalt mördade. Ingenting som gav mig något. Blev snarare ledsen. Vem vill läsa om mer elände när världen ser ut som den gör?
När Kepler var avverkad började jag istället i solstolen invid Gardasjön läsa Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg. Det gick långsamt. Till att börja med begrep jag mig inte på boken. Jag till och med intalade mig själv att jag inte gillade den, att jag inte gillade den tidvis lite osannolika handlingen – man kan väl inte göra så?
– Är boken spännande frågade E en kväll när jag fortfarande låg och läste trots att klockan var mycket.
Det var då jag insåg det. Jag gillade faktiskt boken. Skarpt. Det var något särskilt med den. Jag blev liksom glad i bröstet av den. Nordisk sommar, mysiga miljöer och en bunt märkligt befriade människor gjorde mig gott. Och framförallt den där djupare innebörden som skymtar mellan raderna och som vi alla går omkring och funderar på. Personerna i den här boken hade däremot befriande nya lösningar och förhållningssätt till livsfrågorna. I like it!
Det verkar finnas flera böcker om Tessan och Rosengädda. Det verkar vara en serie. Jag vill därför gärna läsa fler. Tips till tomten Jörri – blink, blink. 🙂
Signes värld 
Jag har också läst den och precis som du säger blev jag också glad i bröstet av den. Tidigare läste jag mest deckare och kriminalromaner men nu för tiden blir jag bara illa berörd av alla kvinnor som mördas, lemlästas och våldtas. För visst är det oftast kvinnor som är offren. Så nu hittas jag bland feel good-romanerna och de lite snällare böckerna som ger mig en god känsla. Tipsa gärna på flera såna om du känner till några.
Ha så gott i höstrusket!
Agneta
LikeLiked by 1 person
Vad lustigt att du också läst boken! Jag har aldrig tidigare hört om denna serie. Tyvärr kan jag just nu inte komma på någon annan bra feelgood bok – förutom “En man som heter Ove”, men den har du säkert läst. Man jag sätter din önskan bakom örat och berättar ifall jag möter på fler böcker med dylik positivt berättande.
En skön höst till dig med!
LikeLike