trädgård – Signes värld

…gick det mindre bra. Ena vingen bröts och livslågan släcktes sakta men säkert. Som tur har vi hemma hos oss en sann djurvän som tog sig tid att ordna en ordentlig begravning samtidigt som vi andra passade på att ta oss en noggrann titt på denna trolska och svårflirtade varelse.

Jag har en gång tidigare fotat ansiktet på en slända och blev den gången förundrad över hur talande ansiktsuttrycket var. Efteråt har jag sett bilder på andra sländor vars ansikten sett helt annorlunda ut. Jag har därför fått för mig att alla sländor ser olika ut. Tydligen inte. Denna ser på pricken ut som den vi räddade ur vattensåven ifjol (?).

Nallarna bar gemensamt den ihopsnickrade kistan som tillverkades i racerfart och förseddes med texten “trolslenda 2016″…

…allt medan lilla björnen låg och såg uttråkad ut. Kanske den rent av skämdes?

Kommer ni ihåg igelkotten vi hade på vår gård? Innan familjen for iväg på läger kom den tillbaka. Den tycks trivas i vår något bångstyriga trädgård. Faktum är att jag frågade grannarna häromdagen om de har haft besök av kottar i sommar, men det har de inte. Men de har heller inget vinbärsland likt vårt som är yvigt som en djungel. Vår vilda trädgård är rena rama paradiset för små kottar.

Kotten som syns på de här bilderna är troligtvis samma kotte vi såg här tidigare. Åtminstone är färgen densamma – märkligt gulaktig.

Vi har även sett mindre kottar – antagligen ungar som fötts i år. Den unge vi såg bara för någon dag sedan var jätteliten och hade en helt annan färg än den på bilden. Typ gråbrun. Den fick jag ingen bild på för jag hade fullt sjå att hålla i Panda. Panda tycks lägga märke till varenda kotte som forcerar gårdsplanen. I varje fall ska hon alltid in i buskagen och nosa.