Posted in familj, upplevelser

Lilla jul 

Känns lika vemodigt varje år att packa ihop prylarna, släcka lampor och låsa efter oss för att styra hemåt igen. Stämningen är alltid på topp och man bara önskar att det aldrig vill  ta slut. 

Allting började för ca nio år sedan när Jörri och hans syskon fick för sig att fira lillajul tillsammans. Kanske var det en fortsättning på traditionen de själva  vuxit upp med att  fira lillajul tillsammans med sin mammas syskon och deras barn.  Även jag hann uppleva den tiden innan traditionen till slut tog slut.  

I varje fall,  Jörris bror var den som hittade Luotonen som ligger i Viitasaari.  Att det blev just Viitasaari berodde helt enkelt på att det ligger mitt emellan Karleby och Kuopio där våra familjer bor.  Alla har lika lång väg att köra. 

Luotonen ligger mitt ute i skogen utanför all bebyggelse.  Men det är världens bäst.  Vi är en stor familj som ständigt vidgar ut oss så det behövs utrymme.  I år var vi 23 personer och fyra hundar!  Det bästa med det här stället är att  vi inte behöver tänka på att vi stör någon och hundarna kan springa fritt. Barnen satt uppe till mitt i natten och lekte /spelade “mafia”. Det är märkligt hur de allesammans kan umgås trots att åldrarna spretar från 12-20. Och alla, både stora som små,  längtar lika mycket efter den här dagen. 

Vad vi gör under vårt dygn i Luotonen?  Vi pratar,  skrattar, badar bastu i den gamla mysiga gårdsbastun,  rör ihop en festmåltid, äter,  delar ut lillajulklappar och om man vill får man ha program och uppträda för släkten.  Ofta blir det en massa musik,  men årets favorit blev nog den svävande dynan A stod på och plötsligt gled iväg  på rakt  igenom rummet.  Häftigt!  Man borde inte avslöja trolleritrick men för er som undrar och som kanske  vet vad det är  kan jag avslöja att en segway är förklaringen. 

Det var den lilla julen det.  Bara att vänta på nästa år igen.  Då blir det 10-årsjubileum. Vissa hävdar att det inte ännu är tionde gången,  men det gör detsamma.  Vi jubilerar i alla fall. 

Advertisements
Posted in familj, Natur, upplevelser, vardag

Mycket hinns med innan natten 

Viker undan små plagg på löpande band.  De är som små frimärken med hälsningar från en svunnen tid. Signes lilla velour marimekko dräkt sätter jag till sidan. Den ska jag behålla för att kunna titta på  ibland.  Resten får åka ner i två vita plastpåsar som står mitt på köksgolvet .  En liten flickbaby kommer att födas inom ett par veckor och hennes föräldrar ville gärna ha alla Signes avlagda  kläder. Efter denna sista  utrensning har vi inga babykläder kvar.  Lite sorgligt egentligen att babytiden hos oss nu är förbi. 
En annan utresning blev det på villan när vi åkte dit ikväll för att städa undan sommaren.  Nu finns inte en matsmula kvar  på villan och Mimmis villa har bommats igen.  Vi hoppas ändå på att få komma tillbaka en sista gång  innan vintern. 


Sommarbiblioteket har jag bäddat ner i lådor för jag vill inte ha mössen springandes fram över sidorna i vinter.  För om vintern övergår Mimmis villa till sitt förvildade jag där snön till och med brukar pudra köksgolvet när vindarna viner som mest .  På vintern är det svårt att förstå att stugan faktiskt lever och ännu har en viktig uppgift att fylla.

Sonen kom precis hem och berättade att det är norrsken.  Trots att jag redan gått och lagt mig, bara måste jag  kliva upp och dra kläderna på mig igen. Där stod vi ute på gården, Jörri,  jag och Jacob,  med näsorna riktade rakt upp mot skyn.  Det var en svag grön drake som syntes där uppe på himlen ikväll,  men tillräckligt mäktig för att tillfredsställa denna norrskensälskande varelse.

Men nu gott folk.  Nu tar jag natten.  Nati nati.  ❤

Posted in Natur, Panda

Hur blev det sen? 

Jag antar bra.  Tanterna på dagiset var lika underbara som jag kommer ihåg dem. Så så långt är allting bra. Det enda molnet är kanske att de andra barnen var väldigt små.  Säkerligen jämnåriga med Signe, men ändå i en helt annan värld.   Det är kanske det som är skillnaden mellan första och sista barnet.  Den som kommer sist får aldrig vara riktigt liten.  Det är bråttom ut i livet och att lära sig allt för att hinna ifatt sina syskon. Så är det också med vår tjej.  Men vänta bara tills hon får lärt upp dem på dagiset. Då lär det bli livat i holken.  🙂
Vi tog oss en vända via villan.  Satt och åt lite “kokaa” på terrassen och  smälte nya intrycken och stirrade ut på vattnet som såg mera vilt ut än tamt. Nästan som en spegelbild av mig. Panda skällde värrigare åt något som rörde sig ute i snåren. Tänk om vi ändå hade fått se en älg. Det hade livat upp vår dag. 

 På torsdag på nytt igen… 

Posted in Natur, Sommar

Varierande väder 

Lite extremt var det ändå i söndags när haglet trillade ner från himlen. Kornen var större än ärtor. Vilken tur att det inte blev bucklor på bilen.
Stugan fotad ur en lite annorlunda  vinkel där jag står inne bland hallonsnåren precis när mörka åskmoln seglar in över viken. Åter en gång mäktiga färger!

De senaste dagarna har verkligen bjudit på varierande väder.  Har det inte regnat, har solen lyst eller så har åskan dundrat eller  så har det haglat! Kan inte direkt påstå att det blir enformigt.  

Kameran har gått het för att hinna fånga varenda skiftning både i väder och färg.  För otroligt vackert har det också varit mellan varje skiftning i väderlek.  För när  det stormat och åskat som mest och man nästa varit  lite rädd för naturens nycker,  så kan man ändå inte sluta förundras över hur mäktigt det ser ut.  

Måndagen bjöd även den på blixt och dunder men även en vacker regnbåge över flickorna som badade i sjön.
Knappt hade regnbågen försvunnit innan himlen klarnade och vattnet blev alldeles spegelblankt…
… för att i nästa stund förbytas i guld. Flickorna hade ägnat dagen åt att ta bilder med flygande vått hår och visst blev bilderna extra magiska  på kvällen i det gyllene ljuset.
Och när vädret blir för enformigt kan man alltid fotografera “fiskespöfabriken” som äntligen börjar växa sig lite större.