Jag vet, någon av er kommer att tycka att jag är konstig. Någon annan kommer kanske att förstå mig helt. Problemet: Jag ska ut och resa. Italien. Åtta dagar. Åtta dagar utan mitt gullegryn Signe. 💔 Jag begriper inte hur det ska gå. Eller så går det av bara farten. Suck.
Ikväll har jag äntligen förmått mig ta in resväskorna. Jag borde börja packa. Åtminstone kika på vad jag behöver. För jag vet att det behövs en och annan uppdatering på t-skjortfronten. Jag har nämligen inte behövt några t-skjortor på hela sommaren. Istället klätt mig i klänning. Och tröja! Men nu ryktas det om temperaturer upp till 30 grader. Det bli att splita av sig. Visa benen. 😉
Visst, det låter härligt. 30 grader. Venedig. Gardasjön. Men ändå. Jag vet inte…
Jag åker trots allt inte ensam. L och E följer med. För det här är Ls resa. Hon och a-orkestern ska på svarsvisit till Italien. Ni kanske kommer ihåg att vi hade två italienska ungdomar boende hos oss förra sommaren?
L ska bo hemma hos en familj medan E och jag huserar på hotell. Det kommer att bli spännande. En massa glass. Varmt. Och musik.
Men. Egentligen skulle jag må bäst hemma. Förbaskat Jörri, varför kryssade vi inte i att vi åker allihopa?
Det blir nog säkert bra. Sen.
Signes värld 
Men helt självklart tvekar du! Ja, solen, värmen är ju härlig, speciellt efter den kyliga sommaren, men att lämn halva familjen hemma är ju inte alls kul! Fast du vet att lilla Signe kommer att klara sig hur bra som helst! En gång mamma, alltid mamma och du- försök njuta lite i alla fall! 😉
LikeLiked by 1 person
Tack! Jo nog kommer jag säkerligen att njuta när jag väl är där. Just nu innan känns det bara onödigt motigt. Signe kommer att klara sig.. Det vet jag. Hon har varit på scoutläger med pappa en vecka i sommar utan mamma och det gick bra. Men Jakobstad var onekligen lite närmare än Venedig….
LikeLiked by 1 person
Onekligen… trevlig resa! 😃
LikeLiked by 1 person
Tack!🙂
LikeLiked by 1 person